Våra 15 minuter
För en inte så engagerad framstår OS som riktigt bra ur svensk synpunkt. Medaljerna ramlar in i lagom takt och vi får tillfälligt glömma att vi ändå bara är 0,15 % av jordens befolkning.
Men jag tror att alla, även små duktiga nationer uppe vid polcirkeln, behöver våra 15 minuter i rampljuset då och då. Ännu viktigare är att se resurserna hos enskilda människor. Jag har genom åren fått kvitto från många som deltagit i våra olika utbildningar att de känt att de vågat koma fram i ljuset på ett sätt de inte varit vana. I fackliga sammanhang jobbade vi ofta efter Sunnanåmodellen som är en utvecklingsprocess där deltagaren har en aktiv roll i sin egen utveckling.
Men jag har också jobbat med andra upplägg. ”Dialog om miljön” på Volvo var ett exempel där en handfull handledare gav alla en trestegsutbildning i miljöfrågor. Och mängder av grundläggande arbetsmiljöutbildningar i ABF:s regi, där pedagogiken åter är helt annorlunda.
Och oräknerliga andra handledarsituationer genom åren.
Men jag har även lyssnat på många.
Om jag verkligen ska sticka ut näsan måste jag konstatera att det finns förvånansvärt många som ska föreläsa/handleda/domptera som gör det på ett obra och ointressant sätt. Mardrömsscenariot är den som baserar sin information på berg av bilder. Och som sedan inte tillför mer utan bara läser högt det som de flesta ändå kan se…
OH:ns död har höjt kvaliteten, men man stöter på överlastade bilder ibland även nu. Få bilder och få informationsbitar på varje, tack! Då kan man utan dåligt samvete använda informationen på bilden. Det blir varken tjatigt eller absurt.
Det märks väl knappast men jag skriver det här på mitt nya trådlösa tangentbord som åtföljs av en tillika trådlös (eller heter det ”svanslös?”) mus. Och ett 24 mb/sek bredbamd är beställt. Och ljudet funkar. Den är helt enkelt lite uppgraderad. Om det ändå var lika enkelt med oss människor…
Senaste kommentarerna