Om Willy

Min första bloggtanke var självklar. Givetvis måste jag skriva om det horrribla i att snickarWilly blev kvar i ”Lets dance” medan duktiga och fina Molly vackert får långtidsparkera dansskorna och att nästa  år, då behöver vinnaren inte kunna dansa alls det räcker att ha en Konsumkasse knätofsar och klä sig i illasittande träningsoverall. Något om den vämjeliga folkligheten alltså, och lite annan galla över er dåliga smak.

I nästa sekund slog det mig att det här kan vi ju direkt överföra till det val som väntar i höst. Självklart kan den förlorande sidan gnälla och vara liten i förlustens stund, men inte ifrågasätta resultatet och därmed folkviljan. Visst kan jag tycka att Willy gör sig bäst bland bräder och spackel men ni, vårt folk, har sagt att han ska hasa sig fram en helg till och då är det banne mig det som gäller!

”Jag delar inte dina åsikter men är beredd att gå i graven för din rätt att framföra den” Är ungefär vad någon stor tänkare sa en gång.

Och nånstans där har jag en vag poäng. Jag kan visst säga att jag inte tycker att Willy bör ägna sig åt dans.

Däremot kan jag inte förbjuda honom att göra det. Och jag kan inte förbjuda er att tycka om det.

Det är bland annat det som är demokrati, mina vänner!