Sånt man inte skämtar om

Från början hade jag tänkt dra på lite i den här bloggen. Berätta att Björklöven köpts av  SCA, dock under förutsättning att de byter namn till Tallbarrens Ice Glajders och att det hädanefter bara får serveras träsprit i den VIP-restaurang jag inte ens vet om den finns. Och lite sånt, men sen sansade jag mig och insåg att det nog är bäst att vara försiktig att skämta om sport och idrott. För det är ju för ett fåtal så himla allvarligt. Vissa kan jag förstå om de inte skrattar glatt i tävlingens stund. Det kan gälla sådana som storlöparen Dan Waern som jag sprang(!) på i Dorotea under ett tidningsreportage. En mycket trevlig herre men jag fick en känsla av att det inte är bara slumpen som gör att han har en flaska svett utställd på idrottsmuséet.

Ralf Edström var en gladare gamäng där vi samtalade i solen bakom Folkets Hus i Ormsjö. Han trodde stenhårt på att GIF Sundsvall skulle slå in det Norrlandsfönster som då var stängt i toppfotbollen, och fick helt rätt i det.

Idrottsmän och kvinnor är i allmänhet trevliga intervjupersoner, bara de fått hämta andan lite. En av favoriterna är Lars-Gunnar Skoog som i likhet med min kusin Anders bara verkar bli gladare ju motigare förhållandena är. En bra reklam för sin sport och det gäller dem båda. Anders är gångare i grunden men gillar både simmning, och då gärna i Vansbro, och löpning. En cykeltur eller en sväng med ett par välvallade skidor är inte fel om en Svensk Klassiker eller en kaffekopp lurar runt hörnet.

Oj, var drog det här iväg! Timmen är sen, jag har träning i morgon dock av det mer anspråkslösa slaget. Jag konstaterar att jag brutit mot journalistikens mest grundläggande regler genom att helt tappa vinkeln…

Sedan håller jag tummarna för en god vän som lägger sig på operationsbordet i morgon. Det är bara en tidsfråga innan vi krigar om mästerskapstiteln i TP igen…

Gonatt!!!