Kanske en gran till middag?

Jag och min ssistent satt och slappade vid köksbordet igår kväll. Hon läste lite förstrött på en Wunderbaumförpackning.

"Skadligt för levande organismer", läste hon eftertänksamt.

Direkt kramade en kall hand mitt hjärta. Jag är mer eller mindre uppväxt med granarom i näsan. Om jag inte hade bytt blod ett antal gånger skulle det säkert gå att hitta små granisotoper i mitt cirkulationssystem.

"Nej, vattenlevande organismer var det" ändrade hon sig och jag drog en suck av lättnad.

"Vid förtäring uppsök läkare", läste hon vidare vilket fick mig att fundera vidare. Visst jag förstår att ett barn mycket väl kan råka gnaga på ett granhörn men min tanke löpte vidare.

Kan man tänka sig att en av drycker överlastad raggare vill toppa sin mosbricka med en blå gran från Chevans backspegelsortiment? Kan det utvecklas till missbruk? Att "barra en gran"i stället för att "knäppa en kvarting???".

Nu ska jag i alla fall hänga upp granen i backspegeln. Så får vi se vad som händer när hungern slår till. Det är det som kallas empirisk forskning!!!