Puckelryggig skönhet sökte förhållande

Bilen på toppbilden till bloggen kunde vara min allra första kärra. I båda fallen handlar det nämligen om Volvo 444, gammpevear.

Men fotot togs på Sveriges enda K-märkta skrot, Ryds mosse eller  Kyrkö mosse strax utanför Tingsryd. Medan min CWP 492 visst är nedgrävd någonstans.

Då jag började göra vägarna osäkra med körkort kostade en vettig PV typ 1 500 – 3 000 spänn. Det var trots att de nyaste var elva år, inte helt orätt att köra en sådan. Men gärna då en 544 förstås. En röd PV Sport med 5,5 tums fälgar, varvräknare och läderratt var nåt redan då väldigt ovanligt men som i den mån de förekom väckte avund. Min kompis G som jag tror är typ IT-snubbe nu hade faktiskt en fin röd men jag tror inte det var en sport. För övrigt undrar jag om han inte har kvar den som en bra att ha grej med säkrad värdeutveckling…Såg en som var ute för 35 000 i tidningen idag och ingen höjer ögonbrynen. Nyssnämnda röda Sport har nog en prislapp på 60 000 – 70 000 i riktigt fint skick och en fungerande Volvo PV under 20 000 är nog svårt att hitta.

Minns då vi hade dödat kompisen I:s Anglia med en sexvarvsvolt i Latikberg hur han så småningom köpte en -60 PV som fick bli vinröd med vita ringar. Det var för övrigt den första bil jag var chaufför på. Den var i total  avsaknad av krängningshämmare vilket gjorde den spännande på halkan, och mitt i natten i 100 knutar öppnade I passagerardörren och var på väg upp på taket! Men än en gång höll någon handen över oss. "Bromsa för h-ete inte" var min enda tanke för då skulle min kompis förvandlats till en whiskydopad projektil med väldigt dåliga utsikter vid landningen…

Min metallicgröna racer hängde med i fem månader eller så. Den fick uppleva en del märkligheter som till exempel en vanlig jäkla vardag då jag och E nötte runt de ödsliga glesbygdsbyarna en hel natt med mer och mer rödögd chaufför och en låda starköl o baksätet. Helt meningslöst men ett tidsfördriv i alla fall.

Eller då det var nästan 40 grader kallt och jag fick den något tvivelaktiga äran att skjutsa min pappa till Dalasjö där han skulle hoppa på en SCA buss för vidare transport (att de ens försökte hugga timmer?) till någon avverkning. Det kändes lite pirrigt i den 19 åriga, ensam på väg hem mitt i skogen…

Ha en smarrig söndag!