Liten lyxfälleanalys

Herreminje, jag har ju tagit steget in i paradiset! I alla fall när det gäller internetkapacitet. Det stavas förstås Bredband. Ett av de program  jag numera kan njuta av är Lyxfällan, som jag bara sett något enstaka avsnitt av tidigare. Det är ju bra och väcker alltid en viss förundran MEN kanske det är rätt att ibland ifrågasätta det framgångsrika förhandlingsresultat som de uppnår. I avsnittet jag tittade på igår fick paret loss 20 000 i ett bilbyte. Och försäljaren var så överens med dem om värden på bilar att det rann smör och sirap ur datorn.

I verkligheten är det så om du kommer in och vill prata byten att den bil du äger råkar vara ett exemplar av den minst attraktiva modell som någonsin tillverkats. OM försäljaren av ren nåd tar emot den är det bara av oändlig människokärlek, trots att han eller hon är plågsamt medvetna om vilket ekonomisk katastrof för företaget det kommer att bli. Om du däremot kastar en blick på en bil som är till salu är allt på den bra och vackert, allt från färgen till att den har en unik historia av extrem pedantskötsel. Och dess tidigare öde är alltid unikt, i alla fall hos mindre handlare. "Du förstår det är ju en folkskollärare som ägt den, petig  och noga, du vet".

Att som i Lyxfällan få en snabb värdering som innebär att man får en kanske rentav lite finare bil och 20 000 emellan – it will never happen…

Och att banken smått älskade det havererade paret och trodde på utfästelser om framtida skärpning – visst, den dag Fredrik Reinfelt visar sig vara marsian och Björklöven vinner elitserien, whatever comes first.

Jag gillar programmet men här tror jag nog att mediak-ta företag gett VIP-behandling.

Ja, mer var det inte…