Den retrograda amnesins utbredning

Visst är det lite lustigt hur det numera har blivit status att inte minnas? Förr snarare briljerade den som minns att lille Jonke blev magsjuk på sin treårsdag 1964, numera antyder ett förment klent minne att man minsann inte har plats för vad som helst i den starkt belastade hårddisken:

" Va sa du? Fyller Birger två i morgon…Vilken Birger??? Jaså, har du en son som heter  så? Och jag var med på hans förlossning…Va, var vi gifta, det kommer jag inte ihåg!!!"

Lite då och då konstaterar jag att det är massor även jag glömt. Men det var oftast länge sedan. Det som hände för en vecka sedan minns jag faktiskt TROTS långvarig syrebrist och stroke!

Nu kan det bli lite roande bara genom det faktum att många inte minns någonting, i alla fall enligt egen utsago.

Retrograd amnesi, heter det visst om det är på riktigt. Men här tror jag det är lite som det påstås att kvinnor gör i vissa situationer ibland (har jag aaaldrig varit med om;)…), man fejkar!

Lustfylld Lördag även i kväll (och inget fejk, tjejer, även om ni knäcker hans självförtroende så han måste gå på terapi;)).)