Slut igen

I morgon är det  augusti. Vi kan väl i och för sig lätt säga att vi har sommar en månad till men den där skira, ledighetshetsiga, jordgubbssmakande sommaren som hette 2010 är för evigt borta. Det har varit rätt lugnt, med mina fina diagnoser klättrar man inte direkt i berg, vi har nöjt oss med småutflykter som ibland bara sträckt sig till en gräsmatta utanför ett hus i stan (oj vilken god champagne och smarriga pajer det var på den festen…,), ibland lite längre.

Men visst är det lite härligt att redan nu kunna suga lite på vårkänslan  som kommer fram i april då vi märker att dagarna blir ljusare och längre. En fördel med att bli äldre är att tiden går mycket fortare som man upplever det. Höst och vinterperioden avverkas ganska raskt, personligen kunde jag visserligen tänka mig att gå i ide i november. I januari fyller jag 53 vilket jag med sedvanlig anpassningsförmåga bestämt inte är någon ålder alls. Och förresten var det ju bara igår man rökte självförbrännande majskolvspipa och drägglade över storkusinens Monark 50 SS. Och tittar man i andra riktningen så är man ju fortfarande en yngling om tio år för inte heller 63 är speciellt gammalt.

Få se, visst var det lite smågrejor jag hade tänkt fixa till sommaren 2011? Ja, gå ner typ 30 kilo, komma upp och kunna gå kortare sträckor, få ordning på den strokade finmotoriken i vänsterhanden och en bunt andra saker. Var det inte värre kan man ju lugna sig lite innan vi sätter igång. Förslagsvis börjar vi dagen med en kopp kaffe.

Förresten en sak stör mig faktiskt lite. Ganska ofta beskrivs "att hamna i rullstol" som den värsta tänkbara katastrofen. Det är det inte alls! Vad du däremot kan önska dig är att slippa smärtor, kramper och spasmer som kan drabba vissa. Själv tillhör jag den grupp som inte har kroniskt ont, inte tappar ångande te i knät på grund av spasmer eller får sendrag i hela kroppen. Själva rullstolen är bara en bisak man snabbt vänjer sig med:)…

Lustfylld Lördag. Åter en uppmaning ni tolkar som ni vill…