Tjugo Jack, nej tack…

Den tidigare omskrivna mjölkbryggan delade en liten grusplan med byns affär. Det var ett nav i verklig mening i byn. Vi unga som satt och hängde på mjölkbryggan var ständiga kunder. Dock i det lilla formatet. Det mesta gick ju att köpa i lösvikt och det gjorde vi. En krona innebar 20 kolor och en gång fick jag inte den sedvanliga mixen utan en påse med enbart Jack, en av de mindre populära i min värld, serverat (du fick ju inte plocka själv!!) med glimten i ögat av den vikarierande expediten. Hennes ordinarie kollega som alltid var glad, var dessutom nästan världsmästare på att hitta rätt låda att packa varorna i. Den var alltid precis lagom stor…

Det var hit man cyklade med överfulla kassar på våren, efter att ha samlat tomflaskor halvvägs till Vilhelmina. Lycko den som hittade ett par välbetalda Coca Cola flaskor! Ibland omsattes flaskpengarna snabbt i Riff-tuggummin, kola, den fantastiskt goda nougat man kunde köpa (på lösvikt, givetvis…), eller vaniljglass i röd plastfotboll. Om törsten var stor satt en smarrig Merry fint. Lite högre upp i åldrarna fick det gärna bli ett paket Glenn eller någon god piptobak.

Senaste nytt hemifrån byn är att affären nu ska säljas, efter att ha stått tom ett antal år. Tänk om någon som vägrar ansluta sig till alla dessa elåndiga kedjor av mackar, affärer och kiosker skulle starta något. Du märker inte om du är i Mörbylånga eller Korpilombolo, allt är likadant. Men sådant där vet jag inget om, vilda ideér är lätta att skapa, men det måste ju finnas ekonomi i det hela.

Tokig Tisdag på er allihopa:-))…