Kommunikativt vacum

Om du kan läsa den här texten är det ett smärre mirakel. För precis som i en av Stephen Kings romaner befinner jag mig av allt att döma i en skarv mellan två dimensioner. Ett kommunikativt vacum, helt enkelt. Det är ganska länge sedan mina mail dog svältdöden, utarmade av brist på meddelanden med substans. Men den flyttade ju smidigt över till Facebook, så det spelade inte så enorm roll. Man brukar alltid få en mängd kontakter och chatt-tillfällen där. Men nu – det är som att fiska i kallkällan eller ropa ut över Grand Canjon. Vars är allt folk? Är jag ensam i Sverige att inte försvinna in i surströmmingsdimman i kväll? Politikerna jobbar visserligen förtjänstfullt på. Men det är föga förvånande med tanke på vad som väntar…

Men igår var det desto trevligare då jag och K gjorde upp om TP-titeln. Detta är ju ett spel där det gäller att ha tur vid rätt tillfälle. Sedan gäller det att kunna lura ödet. Begär konsekvent och högljutt svåra frågor så kommer de lätta, konstaterade K.

Bloggosfären blir en aning folktommare framöver i och med att jag inte kommer att involvera assistenternas tankar, göranden  och idéer i det dagliga blogskapandet.

Jag får med andra ord förmånen att behålla deras klokskap för mig själv.

Nej, sprätta en burk till, spruta ner er med spad, bli sanslöst berusade. Kort sagt:

Strömming som är jäst

Som gör mig seg och däst

Är inte vad jag kallar bääst

En tugga kan ta liv av häst…

Seeeg söndag på er