Att nästan döda en Opel…

Då jag växte upp spelade körkortet en betydligt större roll än det gör nu för de flesta unga. Och långt tidigare än vid laglig ålder väcktes bildrömmarna. Jag var väl 10-12 då jag debuterade. Det hela utspelade sig i en mattblå Opel Olympia av sen 50-talsmodell. Den tillhörde givetvis Hans-Ove som även han hade drygt några år kvar till körkort. Det var väl inte en debut med mersmak, snarare tvärt om. Min kusin som också var med på resan anade vad som väntade och drog fast det murkna tvåpunktsbältet så han nästan inte kunde andas. Vi höll till vid ett hus längst upp där en smal skogsväg slutade. Tyvärr förstod jag inte förhållandet mellan rattvridning och hjulrörelser vilket innebar att jag svängde före kurvorna. Det är en körteknik som inte rekommenderas. Den omskakande resan räckte ett par hundra meter.

Med stigande ålderr blev ju övningskörningarna mer seriösa, med grön skylt och allt. Men min pappa kände kanske en viss tvekan som tillfällig trafikpedagog. Jag minns fortfarande hans ord: "Ja, fyran är ju mer att betrakta som en överväxel, som du sällan använder". Vid det tillfället ägde vi en Folkvagn med 38 hästar där några överväxlar definitivt inte existerade. Snarare var det ett måste med gasen i botten på fyran för att få upp den i drygt 100. Den var släkt med en Amazon Sport med overdrive jag körde en gång. Toppade nästan 150 men då jag kopplade in overdriven sjönk maxfarten till 135…

Man kan ju även övningsköra motorcykel. Med min gedigna erfarenhet av moped och 250-kubikare grenslade jag en 150 hästars sportmc en gång för många år sedan. Men än en gång bevisades det att med förståndig framfart är det inga problem. Jag har en välutvecklad självbevarelsedrift som gjorde att jag inte var frestad att testa de 300 knutar eller så som den gjorde. 260-270 ungefär i en Porsche 928 S4 är mitt personliga rekord i brist på förstånd och det lär inte slås eftersom jag inte kör bil numera. Men det var också en sorts övningskörning. Lärorikt var det i alla fall.

En minnesvärd resa – om jag får blomma ut utanför övningskörningen – var när jag intervjuat en kille i Skellefteå som hade en fantastisk Cadillac 1947 cab. När vi åkte för att tanka fick jag uppleva hur en medbilist inte kunde släppa Caddyn med blicken utan körde ut på gräsmattan vid macken…Han kunde nog behövt övningsköra.Det blev sedan ett reportage i Wheels  Magazine.

Vad kan jag säga mer? Trafiksäker Torsdag, kanske…

En kommentar

  1. JohnnyW

    Jag minns ditt försök att tygla den blå Opeln. Det gick väl inte så bra, för att uttrycka mig milt.
    Men det finns ju en uppsjö av andra bilminnen att minnas. Som den gången du växlade loss växelspaken i min Granada, när vi röjde skjutgata i en tallplantering vid sidan om Bäskåvägen med en Saab V4 kombi eller när vi testade prestandan på en Opel Rally Kadett. Kappkörning med Saab 99 och mycket mer.
    En del hissnande historier om den vita Amazonen har du ju redan ventilerat.
    Men sedan växte vi upp och blev förståndiga 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.