En viktig kvinna i livet

Under många år var jag storkonsument av böcker. Det handlade sällan om några nobelpristagare, även om det också förekom. Men typ Stephen King,  Edgar Allan Poe (Läs hans "Hemlighetsfulla och fantastiska historier"), Jan Fridegård, lite Ivar Lo. Myriader av pocketböcker med huvudpersoner som Mac Allister, Remo ("mannen som är en dödsmaskin!"…) och hela Isfolketbibban. En salig blandning alltså men lite av bränslet till den elden stod nog Enid Blyton för. När hon stängde ögonen efter ett drygt 70-årigt liv 1968 hade hon skrivit 600 böcker. Utan några förberedelser, 10 000 ord per dag, pang bom! Jag som vet hur jag får jobba för att få den röda tråden att hålla i en ynka 15-sidorsnovell blir imponerad av sånt. Hon var en kulturfara med sina ganska enkla ungdomsäventyr. Jag vet hur magistern varnade oss. Vilket givetvis gjorde henne ännu intressantare…

Jag brukade fylla en stor portfölj varje gång jag fick chansen att besöka citybiblioteket i Vilhelmina. Men länge trodde vi att det var en man som låg bakom böckerna. Enid lät så…ja, manligt på något vis.

I hennes böcker fanns alltid ett lagom spännande mysterium att lösa, picknick-korgen var välfylld och vädret precis lagom vackert. I verkligheten fick vi hitta på mysterierna själva. Picknick fick vi i alla fall uppleva då skolan med relativt tät regelbundenhet serverade alla ungar mackor med ägg och kaviar samt god choklad i medhavd termos varefter vi travade iväg lagom långt för att kunna stoppa i oss godsakerna utan att skämmas. Och vädret var ju alltid vackert, det vet väl ni andra 50-taggare…

Nåja, mitt stora läsintresse får jag nog till ganska stor del skylla på den engelska författerinnan. Men numera är det betydligt lugnare fart. Jag tror faktiskt att Kerstin Ekmans "Händelser vid vatten" var den senaste. Men snart kanske jag går i barndom igen, som man säger. Och då är det kanske läge för "Fem löser slottsmysteriet" eller allt vad de nu kan heta…

Troligen Trevlig Torsdag på er