Euriforin fyller precis nu mina 60-70 kvadrat in i minsta vrå! Efter år av oavbrutna hälsolarm som gått rakt in i min själ och varit precis riktade mot min livsstil och min ohälsoprofil har äntligen ljuset skådats. Forskarna, dessa överallt närvarande och allt studerande, har kommit fram till att ett fast handslag är en tydlig markör för ett långt liv! Heureka!! För är det något jag är genetiskt begåvad  med så är det ett fast handslag. Jag säger genetiskt för min pappa kunde nästan knäcka tegelstenar med kraften i sitt handslag även då han var långt övr åttio.

Ser för övrigt att Vänsterpartiet i Vilhelmina blivit av med ett gäng kondomer. Man konstaterar lite coolt att de ju ändå skulle spridas, men risken är väl snarast att någon finnig yngling fått sitt livsbehov tillfredställt(!!!)…

Och om Vänstern verkligen vill göra vilhelminaborna en stor tjänst skaffar de en ny sats!, (fy fan, kan ingen cencurera mig? Underlivshumor är SÅ kul…), sticker små hål i alla exemplaren och delar ut dem. För är det nåt vilhelminaborna INTE  behöver är det väl skyddsmedel som gör att de inte blir fler…

Själv har jag varit ett mycket dåligt exempel som inte sålde mitt hus utanför centralorten trots att köparen minst sagt var ivrig. Det fanns dock goda skäl, och kanske blir det av i vår i stället. Vilket per automatik innebär att vi går emot en historiskt djup svacka i husförsäljningskonjunkturen. I maj kan du inte ens skänka bort en hundkoja, ännu mindre ett riktigt hus.

Man ska lära sig nåt nytt varje dag. I dag lärde jag mig att en styrsnäcka från Opel Omega -00 och framåt passar i stort sett direkt på en Chevrolet 1957.

Jag medger att nyttan av detta kanske är begränsad men det är å andra sidan en kunskap som inte alla har…

Ny madrass – tyst – idag. IFMetall i morgon, fixa de sista detaljerna inför studieaktivaträffen. Det var väl Twittrigt???

Det får bli ett rätt snabbt inlägg i kväll. Men jag inser när jag tittar på bloggbilden att det nu är hög tid att anlita en imagekonsult. Okammad och med tandkrämsfläckar på tröjan vinner man inte massornas odelade kärlek. Hur stora massorna är är numera en åtminstone för mig väl förborgad hemlighet. Kuriren tillgrep det ända sedan George Orwells 1984 välkända nyspråkstricket. En försämring kallades förenkling eller förbättring och poff!! så har jag ingen aning om någon överhuvudtaget läser mina rader. Hursomhelst borde jag väl ta lite hänsyn till att valrörelsen är i full rullning. Och jag finns på S-valsedeln till kommunfullmäktige och kan även om jag har tur få fortsätta en period till i gymnasienämnden här i Umeå. Så det vill minsann till att kamma sig, annars blir det inga kryss på valsedeln. Samtidigt tror jag att man ska se ut på ett sätt man trivs med. Jag fylls av en sorts ödmjuk respekt för de bland de äldre politikerna som klär sig i kostym vid sammanträdea och mötena. Visst kan man mena att de går lite utan för sin samhällsklass då det handlar om Socialdemokrater eller vänstermänniskor över huvud taget. Samtidigt visar de tydligt att Detta är viktigt. Detta är ett förtroendeuppdrag. Detta tar jag på allvar. Allt detta känns väldigt viktigt. Och framförallt trivs de i "beslutskostymen". Spännande med val alltså. Skulle kommunfullmäktige bli verklighet öppnar sig en ny värld med ett brett synfält. Det är inte otroligt att perspektivet på industrifrågorna, som alltid varit viktiga för mig nu kommer att handla om mer än att skapa utbildningsmässiga förutsättningar för vår befolkning att hitta ett bra arbete som det i stor utsträckning handlat om tidigare.

Frän Fredag

Det är vääldigt länge sedan jag läste om hur tobaksföretagen spetsade sina produkter med extra nikotin för att snabbare skapa beroende. Det handlade om marknadsföring i utvecklingsländerna och det upprörde förstås. Men det kan också vara en kulturfråga som i Kina. Dagens Nyheter beskrev det igår. Samtidigt som flera miljoner där dör i rökrelaterade sjukdomar tror bara 25 % att det finns någon koppling till cancer. Ett riktigt guldläge för företagen!

På tal om sjukdomar och annat mysigt kom ytterligare en av alla dessa studier och forskningsrapporter i veckan. Diabetes är  en väldigt tydlig riskfaktor för senilitet. Eftersom jag själv är utövande sockersjuk sedan 1990 blev det ju ytterligare ett skott i råttan…Nej, vad säger jag "Spik i kistan", heter det ju. Men är man på god väg in i senilitet så vet man inte alltid vilka ord som kommer ut…

Allvarligt talat har jag nästan alla tänkbara markörer för livsförkortande sjukdomar. Diabetes, övervikt, stroke, en tumörsjukdom. Det finns säkert ett batteri andra om jag bara tänker efter.MEN å andra sidan super jag knappt något alls, jag röker inte, äter inget matfett, har bra kolesterol, rör inte surströmming, löser korsord (vilket ska vara bra för senilisar som jag…), mår i allmänhet bra.

Jag kan bli grymt, men kanske lite naivt, upprörd över att alla studier visar att just mitt liv och min kropp är totalt fel. Självklart hade jag gärna tvättbräda på magen, studsade en mil varje dag och livnärde mig på biodynamiskt odlad broccoli. Jag vet inte om det medverkar till ett långt liv. Men det känns i alla fall jäkligt långt, det lovar jag…

Nej, nu ska jag koka mina livsförkortande, farliga frukostägg som jag hade tänkt avnjuta om ett par timmar.

Tobaksfri Torsdag.

Min fina höj-, vik- alltmöjligtbara säng driver nu omgivningen till ett lätt vansinne med sitt ihärdiga kvittrande. Eller madrassen rättare sagt. Den blåses upp med en kompressor och nu har ett litet läckage uppstått som gör att den inte håller trycket. Någon form av larm kvittrar därför oavbrutet. Jag har mig veterligen inte varit i närheten av en upphetsad gråsparv som är parningssugen. Men jag kan tänka mig att den presterar sådana ljud. Själv är jag likgiltig. Två veckor i en högljutt purrande Klinitronsäng som låter som du har en jätteleopard i örat har vant mig. Dessutom höll rummet 30 grader och hög luftfuktighet. Men innan veckans slut ska madrassen kanske vara utbytt, hoppas många i min omgivning…

Såg två blänkare i tidningen idag om att olika seansaktiviteter var inställda. Orsaken framgick inte men borde inte den som besitter förmåga att genomföra seanser också kunna se att något kommer att inträffa som gör att seansen måste ställas in?

Det är en intressant fråga.

En annan intressant fråga är ju den om hönan och ägget. Vem som kom först alltså. Men nu är det tydligen fastställt att det i alla fall var hönan. Eftersom hon innehar ett ämne som är oumbärligt för äggbildandet. Så nu vet ni det.

Fler intressanta frågor. Och lätta. 400 miljarder stjärnor finns i vårt solsystem, tror jag. Och kanske finns det 4 000 miljarder andra solsystem som också har 400 miljarder stjärnor. Och vad finns bortanför allt detta? Ta ett råd – ägna dig åt att hitta kaffe till bra pris och tyck att grannfrun är sexig. Djupare funderingar leder till en cell med madrasserade väggar…

Lyssnar med ett halvt öra på Maud Olofsson. Och tänker på alla vilsna röstare jag träffat de senaste dagarna. Men om man skalar bort de miljoner ord som nu produceras och bara tittar på grundideologierna. Ställer jag upp på detta??? Då borde det bli lättare att bestämma sig.

Okristligt rolig Onsdag…

En våg som nu sveper med särskild intensitet över TV4 är den något ålderstigna. Rena Rama Rolf, Time out och inte minst Fångarna på fortet. Men de är långt ifrån ensamma. Här är ditt liv-formatet har ju fått lite konstgord andning och var det i början av året "V" åter fick en chans att låta ödletungorna spela. Det hela är väl i viss mån kul men ändå inte ultimat. Om jag enväldigt fick bestämma skulle de sända ett avsnitt av en tysk serie som jag tror hette "Rymdskepp Orion". Oerhört bra och välproducerat, tyckte sexåringen Ingemar. Undrar vad 52-åringen tycker? Ett minst sagt märkligt program från slutet av 60-talet har också fastnat. Det var troligen en fejkdokumentär som handlade om en ö i en stor rysk sjö. Den beboddes av ett sällsamt, långhårigt folk och det sades att ingen landstigit där och fått behålla livet.

Den första teveserien som spelades in i min hemby. Lavforsen, Hem till byn eller vad den nu kunde heta vore rolig att se. Den gick på den nyväckta TV 2 kanalen. Henfrid och Hedda hade en tillsats som gjorde att man kunde titta men  vad som fanns i rutan var knappast synligt på grund av brister i utsändningen. Efteråt trodde någon nästan säkert att hann sett Sixten, som var en av de lokala statisterna… Och givetvis Nybyggarland. Om inte annat kan man fundera över hur han i björnskinnet överlevde. Det hade nämligen blivit liggande länge i solvärmen på buss-stationen…

Ja, visst kunde jag väl plågas till att återuppleva det avsnitt av ungdomsprogrammet "Knuff" där jag och övriga elevrådsstyrelsen på Hembergsskolan var med. Och ett program som absolut inte går att spåra där de filmat från mitt jobb på Volvo i början av 80-talet.

En sak har jag i alla fall. "Rock mot rus i Folkets Hus" från Ludvika 1990, då hela min mediaklass sände sju timmars närradio. Jag hann jobba på fyra olika ställen studio, springa runt på stan och intervjua, i Folkets Hus och ett hemma hos reportage hos en tjej som spelade i ett band. Fantastiskt roligt!!!

Teveintensiv Tisdag på er…

…Ok, det var inte världens bästa rubrik, men ändå.  Det finns otroligt mycket i världen man tycker man i alla fall bort hört talas om, men som är fullständigt nytt.

Till den kategorin räknas Winchester House. Det enorma komplexet byggdes av Sarah Winchester, som var änka efter vapenkungen Wichester och ofattbart rik. Problemet var bara att hon blev spådd att hon var tvungen att oavbrutet bygga vidare på sitt hus. Om inte skulle andarna efter de som hennes makes vapen  tagit livet av hinna ikapp henne och ta henns liv.

Resultatet blev ett komplex med 166 rum, oändliga blinddörrar, trappor som leder ingenstans och så vidare. Det är nu ett populärt turistmål men var ett tag utan större värde. Den förste som köpte anläggningen efter hennes död under andra halvan av 20-talet betalade 135 000 dollar främst för att stora markområden ingick. Min tomt, som ändå inte är bland de minsta, är inte ens 2 % av Winchester House ursprungliga arealer. Nu återstår bara 24 000 kvadratmeter vilket till största delen är marken huset står på.

Givetvis spökar det, vilket nog bidrar till turistströmmen.

En person som är en vän både i Facebookvärlden och i verkligheten tipsade mig om detta. Tänk så enormt mycket mer det finns att upptäcka…

Mustig Måndag på er.

Godmorgon barn! Idag ska ni få höra en historia om mig, min kusin, två SAABar och en kurvig väg.

Det var så otroligt länge sedan all det fanns bilar som inte hade antisladd och antispinn. Ja, det fanns hur otroligt det än låter bilar som INTE var fyrhjulsdrivna. Och tillbehör var sånt som en skrapande radio som ständigt tappade stationen, läderratt för grymma 275 kronor och en tejpremsa i svart som det stod SAAB på som du klistrade på tröskellådan.

Vad som var ännu värre var att man försökte framföra fordon med så ynklig effekt som 80 eller 100 hästkrafter. En kille på gården köpte nyss en på 220 efter att ha bytt bort en på 340. En tjej jag känner var förbi med en annan ny på 300 och åker själv med 150 eller 200 kusar under huven till vardags

Men på den grå forntiden var etthundra hästkrafter helt ok.

Lite mer rakt på sak hade min kusin köpt en indiskt gul SAAB 99 av 1975 års modell. Själv hade jag under några år trafikerat vägarna med en motsvarande av årsmodell -70. I en färg som var så ful att den förmodligen inte heter något. En repa på lacken så skrotade man hellre bilen än att bättra. Men i alla fall – givetvis skulle krafter mätas. Gärna längs vägen mellan Vilhelmina och Bäsksele.

Allt gick väl relativt bra bortsett från att jag blev ordentligt frånkörd. Men efter en lång raka och en uppförsbacke kommer du till  en högerkurva där man faktiskt måste bromsa. Tyvärr upptäckte jag det mitt i kurvan och gjorde då det man inte ska göra med en framhjulsdriven bil. Jag släppte gasen. Genast försköts vikten framåt, bakhjulen fick ingen vikt mot underlaget och bilen började sladda!!!

På rakan var jag väl uppe i 150. Hur fort det gick genom kurvan vet jag inte. Men långt över 100 i alla fall. Och att ha en bil på tvären i en kurva med bakändan i gruset på fel sida – det är något jag för all framtid överlåter åt rallyproffsen…

Sladdig söndag på er…

Ja, det var en lite märklig rubrik. Men saken är den att jag inte kan låta bli att fundera på vad skräpposten som kommer till dator egentligen erbjuder. Jag brukar radera med ryggmärgen utan att fundera på det. Men nu har jag kollat på ungefär 40 meddelanden som nått mig. 

Ungefär 25 % erbjuder någon form av Viagra. Kanske är det på något sätt freudianskt att undersökningar visat att man bland annat hittar betongdamm i en del av dessa postorderprodukter från utlandet. Ni vet – att "något" blir hårt som betong-)). Eller så är det bara billlig utfyllnad…

Som komplement kan du även köpa piller som innebär både förlängning och förtjockning. Tänk att det bara behövs ett piller. Den manliga delen av mänskligheten jublar!!!

Om vi avlägsnar oss från underlivet ett ögonblick verkar många tro att min stora önskan är att köpa en kopia av en Breitling, Rolex, eller annan statusklocka. Men nej tack. En riktig sådan är lite av en dröm, men så länge nöjer jag mig med min 3 000 kronors Seiko.

Jag öppnar ju aldrig ett spam, och därför är en del svårtolkade. Men evig lycka utlovas ofta. "Ge ditt husdjur ett liv i lyx" är ett märkligt budskap. Tyvärr saknar jag husdjur. Detta trots att en fin vovve åt upp mina bananer igår, men det var en gästhund.

Men sammanfattningsvis leder underlivsrelaterade ämnen överlägset. Om man kombinerar Viagran och förlängnings/förtjocknings produkterna med den som lovar att du blir en formlig tjur i sängen måste man väl bli i stort sett oslagbar i sängen? Ja,om jag inte trasslar in mig i rullstolen alltså….

Liderlig Lördag (utan postorderpiller…)

Jag har inte träffat någon som inte får lite rysningar när vi börjar prata magnetfotografering. Det är trångt, varmt och bullrigt. Min första magnetfotografering sommaren 2006 var en skräckupplevelse i dubbel bemärkelse. Dels uppfattade jag själva undersökningen som vidrig, ja en riktig mardröm för den som har cellskräck. Dels kom den riktiga skräcken efteråt i form av en tumör som hade slagit rot i min ryggrad.

Jag har nu gjort massor av undersökningar av den här typen. Och lärt mig ett litet men väldigt effektivt trick. Jag håller helt enkelt armarna över huvudet så att jag kan röra dem. Och märker då att huvudet dessutom nästan är ute ur apparaten i mitt fall så att sikten är ganska fri.. Jag har till och med somnat under undersökningen.Tyvärr gäller detta bara här i Umeå. Sahlgrenska hade en betydligt längre och trångare tunnel där du stannade mitt i. Och undersökningen tog dessutom ungefär två timmar!

I Göteborg skulle de även göra en biopsi som innebär att de sticker in en lång tunn nål i höftregionen. Och jag blev varnad att detta skule minnsann göra ont. Men då tillämpade en sjuksköterska en listig avledningsmanöver. Hon var snygg och jag tror att det gick åt en hel del tyg då hon beställde en ny behå, om man säger…

I samma ögonblick som doktorn började föra in nålen  formligen kastade hon sig över mig, kramade min hand intensivt och gjorde sitt bästa för att välta britsen jag låg på. Tacka fasen för att jag fick annat än biopsier att tänka på!!!

När hon till slut drog sig tillbaka från en något tillplattad Ingemar var provet taget. Och jag hade inte märkt ett dugg!

Fenomenal Fredag. Jag vet att min blir bra…