Barnslig och naiv

Vi fortsätter på temat lättlurad. Som barn fanns det mycket jag trodde på som bara var lur. Vi hade formliga orgier i apelsinskals- och magnecylätning på toaletten på skolan i Dalasjö. Förmodligen lades grunden till ett eller annat magsår, men vad brydde vi oss. Man skulle ju bli så hällgåtes stark av att konsumera dessa produkter…

Jag var, och det skäms jag för, säkert 16 när min bästa kompis  lurade i mig att en lärare som hade tre prickar intatuerade i tumgreppet tillhörde en hemlig sexualsadistisk organisation och prickarna var ett tecken på det.

Det här märkte ni inte men nyss dog min trådlösa mus. Men lite nya batterier fick liv i den. Mjahapp…det är tydligt att nya batterier kan få den tröttaste mus att piggna till. (Den som nu lägger något omoralisk i betydelsen av denna helt objektiva kommentar har en allt för livlig fantasi och bör ta en kall, lång dusch oavsett kön…).

En handlare i en viss branch som vi frekventerade ibland berättade med inlevelse att hans bicepsträning gett så stora muskler att han var tvungen att operera bort dem. Och givetvis svalde lille Ingemar det…

Å andra sidan hände det att jag vände på begreppen och lurades själv. Då jag var i värsta tjuvrökaråldern, runt 1970, trodde mina kompisar forfarande att det som kallades "pipolja" var en helt egen produkt som bildades under rökprocessen. Medan jag visste att det helt enkelt var säckel från rökaren. Vi befann oss runt den Ford – 56 jag berättat om för tusen år sedan och pipan var i min besittning då jag utnyttjade min kunskap. Gripen av kittlande illvilja och glädjen att ställa till med ett oupptäckbart ofog fyllde jag pipan med…ja, säckel, innan jag lämnade över den till nästa man. Som spottade och fräste och svor över pipoljan som egentligen härstammade från min munhåla.

Så ond är jag.

Folkbildande Fredag på er…