Kunglig yra…

…verkar ha drabbat en del journalister av dignitärkaraktär efter att debatten runt kungaboken började. Att Herman Lindqvist är djupt upprörd över det han uppfattar som ett orättfärdigt snaskande i kungens privatliv kanske inte förvånar. Mer överraskad är jag att Jan Guilliou lite blekt försöker vara upprörd över den levnadsteckning som publiceras i boken. Det rakt motsatta – och på sedvanligt, glimrande, Guillou-manér hade varit mer förväntat. Man får en känsla av pliktskyldighet. "Till detta är jag nödd och tvungen". Båda publicerades i Aftonbladet i helgen.

Jag har inte varit i närheten av boken. Och kan givetvis inte kommentera den. Utan det vill jag vänta med. Tyvärr tror jag att det kan bli en Palmemordsliknande väntan med oändliga rykten, snack och skriverier.

Men jag fick tag i en perfekt lampa idag. Och billig. Men de har ju byggt om den Stora Billiga Affären så man nästan åker vilse. När jag som den illvilliga invalid jag är smet från min följeslagare som fastnat i matthimlen behövdes ett mobilsamtal för att återfinna mig. Men väldigt bra blev ombyggnaden, det är nu mycket lättare att komma fram med rullstol.

Måndag är lika med IF Metall för min del. Det börjar likna skarpt läge för ett par konferenser jag planerat och i morgon får jag kolla detaljerna. Om någon anmält sig till exempel. En gång i min barndom som studieorganisatör  lyckades jag dubbelboka en kurs så jag hade typ 50 deltagare i stället för de 25 som rymdes. Jag hoppas förstås på många deltagare, men riktigt så många kanske inte vore bra…

Metallig Måndag på mig, alltså…