Jag – barnpedagogen

Undertecknad är väl perfekt för att ha lassvis med tvärsäkra åsikter om barn och tonåringar och dess uppfostran??? Som barnlös 52-åring innebär det väl verkligen att sätta bocken till trädgårdsmästare. Så ni föräldrar som menar att allt jag säger är fel är välkommna med kommentarer i massor. Upprinnelsen är iskastningen som debatteras i tidningen just nu.

En bekant var lärare för ungar i tonåren som hade problem för många år sedan. När jag uttryckte en viss förundran över varför han valt ett sådant kamikazeyrke sa han bara: "Det är ett jätteroligt jobb. Det gäller bara att lära dem hur de ska förhålla sig till andra människor, sen går det bra…"

Min oändliga tonårspsykologiska bana innebar bland annat att jag under ett antal år utbildade elevskyddsombud på högstadiet. Och jag gjorde exakt som med vuxna, tog en lång diskussion i början om just detta hur vi skulle förhålla oss till varandra. Var det okej att använda mobiltelefon i klass rummet ?, vad accepterade vi då det gällde tidspassning? fick man ropa i mun på varandra eller skulle man begära ordet? Vi pratade om sånt och skrev ner ett antal punkter om hur vi var överens om hur vi ville det skulle vara. Om något sedan avvek från det klimat och den laganda vi fastställt var det rätt lätt att ta upp detta, eftersom vi från början kommit överens om vad som ska gälla. Otroligt nog fungerade detta enkla recept jämt.

Men vi vet väl ändå att detta med att tänka i flera steg och inse konsekvenser inte utvecklas fullt ut förrän du kanske närmar dig 18 eller så. Så visst gäller det att vara tydlig med att gör du si så blir det så så ge fasen i att göra det. Men det kändes inte som ungarna vantrivdes med att jag upplyste om det.

OBSOBSOBS Nu är det här bara tio år gamla och begränsade iakttagelser, jag är fullt medveten om att det finns massor av händelseutvecklingar du som handledare inte har kontroll över. Men det fick det i alla fall att fungera riktigt bra för mig. Sådär, nu drar jag mig tillbaka till rollen som barnlös farbror igen. Hm…kanske skulle börja tjata om hur mycket bättre det var på MIIN tid…

En kommentar

  1. Spankywhip Dellamorte

    Hej! Pratade med morsan för en stund sen o hon berättade att det hade kommit ett ”brev” till mig.. fast hem till henne. Eftersom jag är otroligt nyfiken av mig och plus att jag inte har möjlighet att hämta brevet förrän i slutet av veckan (bor på en annan adress), så bad jag henne öppna det o kolla vem det var ifrån.

    Så gissa om jag blev förvånad o förstås glad när hon läste upp ditt namn 🙂 TACK SÅ JÄTTEMKT!!!!!!! Du är bara FÖR go 🙂 *kram*

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.