Utmaning dag 1. Att presentera mig

Jag var kanske sex år då jag gjorde livet surt för grannarna i Bäsksele, 13 km från Vilhelmina, med egenproducerade och förmodligen helt obegripliga tidningar. Men ändå var jag 33 innan jag gjorde slag i saken i form av en ettårig mediautbildning på Brunnsvik i närheten av Ludvika. Mitt arbetsliv började annars med ett beredskapsjobb på Vilhelmina kommun som var både omväxlande och roligt.Men tyvärr också kortvarigt, bara sex månader. Jag minns att min lön bestämdes till 3700 kronor i månaden. Jag jobbade åt socialkamreren vilket ju låter lite dammigt, men fick pyssla med alla möjliga kul projekt. Bland annat låg jag bakom all skyltning i kommunhuset som då byggdes upp, och såg till att allt material från tre utspridda förvaltningar kom rätt i nya huset.

Jag har ingen aning om på vilka meriter jag fick de uppdragen men under tonåren var jag min klass representant i elevrådet. Eftersom jag nu är ersättare både i kommunfullmäktige och i gymnasie och vuxenutbildningsnämnden i Umeå kan man väl säga att jag fortsatte på den banan. Dessutom var jag förste ordförande i det som länge hette BAF, Bäsksele Allaktivitets Förening, en ungdomsinriktad men ändå bred verksamhet.

Inte mindre än två betyg på fullständig verkstadsmekanisk utbildning har jag. Det första bara efter halva tiden då jag var tvungen att kriga i tio månader i Sollefteå. Det andra för de sista fyra månaderna då jag kommit tillbaka i det civila livet.

Volvo blev verklighet för mig 19 mars 1979. Jag åkte dit med föresatsen att försöka stå ut till semestern. Det blev många semestrar..,.

Både facket och Socialdemokratin var självklarheter hemma. Därför hade jag ett naturligt intresse för båda dessa företeelser. Och kanske speciellt studier. Att se människor växa utanför traditionella skolmiljöer var en stor kick. Därför tog jag på mig en mängd handledaruppdrag. Och så smångom blev det även en del av mitt jobb på Volvo att handleda. Speciellt minnesvärt var " Dialog om miljön" där vi, ett ganska litet gäng, utbildade över 2 000 volvoanställda i två av de tre stegen. Det första skötte proffs…

1990 var jag rejält less både p jobbet och det fackliga livet. Det var ständigt käbbel och konfrontationer och allt kändes bara jobbigt. Då flydde jag, i alla fall praktiskt taget, till Mediakursen på Brunnsvik. Ett fantastiskt år då vi hann prova i stort sett allt som mediavärlden då kunde erbjuda med undantag av TV. Fyra månaders praktik på VF ledde till 15 års jobb som frilans och även anställd vissa perioder och många roliga upplevelser. Men jag var inte ledig många helger.

Men 23 maj 2006 ändrades allt det där. Jag krockade, blev påkörd bakifrån, och vid magnetröntgen upptäcktes en ganska stor tumör på ryggraden. Efter 24 timmars operation 4 juli, 20 liter blod tillfört, varav det mesta rann ut igen och ett komaliknande tillstånd i kanske tre veckor var tumören förhoppningsvis borta. Problemet var bara bland annat att jag inte kunde gå och att jag blivit fem centimeter kortare. Men succesivt blev det bättre, jag kunde flytta hem och börja jobba.

Men 18 september 2008 märkte jag att jag hade så svårt att hålla kaffekoppen med vänsterhanden på morgonen. Och när symptomen tilltog hamnade jag på strokeakuten. För det var det det handlade om. Vänstersidig stroke och sjukvård igen i runt sju månader. Jag fick uppdraget som stidieorganisatör i IF Metall avd 4 runt millennieskiftet. Fantastiskt spännande och vår avdelning är i topp i Sverige bland de 52 som finns. Men i mars 2011 kliver jag av. Där sätter tyvärr min sjukdomsbild stopp.

Jag jobbar nu 25 % på avdelningen Administrativ Support på Volvo och det känns jättebra.