Att sukta efter power

Kommer precis på mig med att bli sugen på en riktigt fet 30-talsamerikanare. Som ju finns till salu i massor på Blocket för småpengar. Not, förstås. Men drömma kan man ju inte låta bli. Packard, till exempel. Särskilt de lite lyxigare är verkligen mäktiga. Och på listan finns förstås en Cadillac V16. Helst den tidigare med en mer avancerad motor. Tyvärr tvingade kostnaderna Cadillac att släppa en mer ekonomisk 16-cylindring så småningom. Dock även den väldigt exklusiv.Men visst svindlar tanken? En biltillverkare släpper två helt olika motorer av den kalibern som sinsemellan är helt olika, på bara några år. Då fanns det pengar…

Ford ligger nära till hands eftersom deras siddventils V8 som kom 1932 blev en succe trots en hel del problem med gjutning i stora serier och med kylningen. Det senare följde nog Fords sidventilsåttor till 1951 som jag tror var sista året för dem. Min kompis Hans-Ove, ni vet, ägde en kort period en härlig Ford Fordor av just den årsmodellen. Underbart ljud, enorm segdragning men kanske inte så snabb. Det var ett rullande objekt men vi cruisade en liten bit med den i alla fall och Ford -51 är sedan dess en av mina favoritbilar. Effekten var rätt måttlig. 60 hästar på de första 0ch 100 på 51:orna.

Till slut lite om det värsta: råkar du ha en Dusenberg bortglömd i ladan behöver du inte köpa blodpudding mer i ditt liv. De var så totalt överlägsna alla andra i exklusivitet och effekt i slutet av 20- och 30-talet. Då andra värstingar hade 120 hästar satsade de på effekter på runt 300 kusar i enorma bilar där olika karossbyggare tävlade om att vara värst och dyrast.

Jo, vi får ju inte glömma presidentbilen Pierce-Arrow. Den kom visserligen lite tidigare men jag hade förmånen att se en under renovering i Köping för en del år sedan. Ett "tomchassie" kostade tror jag 10-15 gånger mer än en komplett Cadillac!!!

Godmorgon!