Vettlös Vette

Det är få bilar som rent fysiskt skrämmer mig. Men en gång i slutet av 80-talet var vi på Kinnekulle Ring för att avnjuta ett Power Meet. I samband med domarbedömningen la jag märke till hur folk drogs mot en lastbil där något tydligen var på gång.

Väl framme kunde jag se att det som varit så intressant var en Chevrolet Corvette, förmodligen från tidigt 70-tal.  Och inte speciellt sönderkapad och ombyggd. Men huven var i alla fall bortlyft från den blå -vill jag minnas – skönheten. Mellan framhjulen tronade en bigblockare och jag tror att någon sa att det var en 427:a alltså en runt sju litet stor motor. Ovanpå satt Hilborn bränsleinsprutning med åtta långa trattar och motorn var extremt trimmad. Den startades genom att en kollega till föraren gick fram med en bensinflaska vars innehåll han fördelade i trattarna. I det stadiumet var vi fortfarande nyfikna och tryckte på. Tanken var att den skulle startas och köras till domarbedömningen 50 meter bort – så här långt hade den åkt på lastbil.

När tändningen efter några misslyckade försök fick maskinen att tvärtända blev det inom någon sekund folktomt i närheten av bilen. Den vrålade med en vandrande tomgång och hela plaskarossen vibrerade. Det var som om en dinosauriehona skrek ut sin vällust under sitt livs orgasm (och hur fan skulle jag kunna veta det? Jag skäms för mina synonymer ibland…) samtidigt som ett vulkan utbrott som samlat övertryck i tusen år exploderade.

Kort sagt: alla blev skraja. Ska den slita sig? Särskilt när ägaren släppte kopplingen och den skenade tio meter eller så. Alla andra bilar som körde till domarbedömning fick finna sig i att publiken trängde på. Vetten hade ett säkerhetsavstånd på fem meter ungefär…

Om 33 timmar blir jag deltidspensionär. Spännande! Det trodde jag inte för bara fem år sedan. Tänk vad livet kan överraska. Gott Nytt År!!!