Överlöpare

Som en kommentar antyder lämnade Vilhelmina taxi så småningom sina Rambler till förmån för långmercor och Volvo Express. Det var värre än kärlekssorg för mig när jag konfronterades med den första, snusbruna, rykande, knattrande, mercan. Kontrasten mot de mjukt viskande och vackra amerikanarna var obeskrivbar. Att jag senare i livet blev en stor mercedesvän är en annan sak, just då hatade jag den tyska präktigheten. Och inte blev det bättre när jag fick höra vilken klen effekt de hade. Var det 55 hästar? Hemskt.

Att de sedan gick väldigt billigt och typ i 50 000 mil utan större ingrepp fattade jag inte då.

Men Cheva Caprice-taxibilarna i New York var ännu mer minnesvärda. Dörrspringorna  var så stora att man utan problem såg stora delar av Manhattan genom dem. Inga vinterbilar direkt…

Torsdagen taxeras bli bra…

En kommentar

  1. Johnny W

    Kul med skolskjutsminnen. Allt från en iskall merca-buss där rödsprit blandat med sågspån brann ur kaffeburkar inne i bussen eftersom transportmedlet saknade värme. Isen på rutorna var centimetertjock från nov till maj. Eller när vi åkte 160 km/tim i en mer än fullsatt Rambler efter den smala vägen mellan skolan och hemmet vilket hände ganska många gånger. Rökningen i taxibilarna har du nämnt men vi var ju vuxna då, jag gick årskurs 5. Chaufförerna lånade ut cigg ifall vi inte hade egna eller lyckats stjäla från någon vuxen. Inte undra på att vi lärt oss ta av mössan när vi äter.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.