Då döden väntar

En av mina kamrater tar upp en viktig fråga i kommentarerna. Som jag tolkar honom handlar det mycket om våra upplevelser i livets slutskede. Känner vi trygghet eller panik? Det är givetvis massor av faktorer som inverkar på  det. Hur mycket vi är påverkade både mentalt och fysiskt av sjukdom. Hur vi påverkas av omgivning och bemötande. Och mängder av andra faktorer. Det ligger tyvärr i sakens natur att ingen som tagit sitt sista andetag kan berätta om hur det upplevs. Vård i det här skedet av livet är i alla fall något som uppmärksammas. Jag har själv tagit hand om människor som bara hade timmar kvar och såg då hur närvaron an en annan människa under lugna förhållanden var viktigt. Och hur små tjänster kan bli väldigt värdefulla.

Jag tror säkert en anhörig uppskattas extra men en människa vid sängkanten är i alla fall viktigt. Kanske en ny yrkesgrupp? Många sitter ju redan vak på ett utomordentligt förtjänstfullt sätt, men kanske man kunde erbjuda dem ett utbildningspaket kring dessa frågor?

För övrigt kan jag notera att det här är första vårvinterdagen i Umeå. Vi tog oss igenom det stora mörkret.. ..