Fredagsfrid i pannkakslandet

Precis här är stormens lugna öga. Pannkakor som är rejält bacondopade fräser i stekpannan, tv:n puttrar diskret och det största bekymret är frågan om jag ska raka mig i kväll eller vänta tills i morgon.

Men lugnet är tunt som den guldplätering som täckte en spegel  i Antikrundan härom kvällen. Och lika lätt att nöta bort. Samtidigt finns en märklig trygghet i det faktum att många händelser just nu jäser. Egypten, sjukregelverk, ungdomsarbetslöshet, 900 miljoner som saknar drickbart vatten. Och miljoner andra företeelser som har , "förbättringspotential". För att ur kaos skapas nya lösningar, nya världar och nyorienteringsmöjligheter. Det är då man lite pösande säger att "oj, vad bra allt är", som det verkligen finns behov att förändra!

I helgen sitter de på stolpar i Vilhelmina. Men det är tydligen tjejerna som är tjurigast. Jag vet inte om tävlingen pågår ännu, det har ju varit jäkligt kallt och isstolpssittning är en av de mer underskattade tävlingsformerna. Jag skrev om tillställningen i ett antal år och märkte att det var en påfrestande process både fysiskt och inte minst psykiskt.

Nästan bästa minnet  ur det enormt trevliga och unika arrangemang som WWW-helgen är var väl när isstolpsvinnarna skulle fotograferas, som alltid, ett år och jag lyckades bränna av blixten rakt i ögonen på kollegan Per-Arne på Kuriren. De som bevittnade händelsen trodde kanske att ett tufft mediakrig var under uppsegling, men det var helt enkelt ett misstag!