Jag och min spärrnyckel…
Idag har jag bytt några glödlampor. Till skyltbelysningen. Ett perfekt jobb för en enarmad eftersom man ändå inte får plats med två nävar.
Det är inte varje dag verktygen kommer fram numera. Jag har enormt mycket mer i verktygsväg än jag någonsin kommer att behöva. För förr i världen var jag en rätt hängiven mekare. Amerikanare och vinterbilar av varierande kvalitet gav oanade möjligheter till det. Bromsar, automatlådor, kamremmar, topplock och allt möjligt annat förädlades. Ibland med bra resultat, ibland det motsatta. Men för det mesta gick det bra. Möjligen kan mitt batteribyte ca 1995 vara ett undantag. Missade att sätta fast en kabel och på ett enda startförsök uppstod strömrusning i styrenheten som förvandlades från ett st 5 000 kronors elektronik till ett stort fiskblänke på ungefär en sekund. Ett dyrt misstag.
Däremot blev jag väldigt nöjd med bromsarna på min Pontiac Le Mans. Trummor runt om vilket kan vara lite svårjusterat där jag bytte det mesta från backarna plus en handbroms som var som gjord att INTE fungera. Men jag fick ihop det och besiktade utan problem.
Ibland var det enkelt. Som då jag köpte min Granada Ghia 3.0. Den vibrerade ruggigt men jag körde bara in den på OK, tog en promenad tvärs över vägen till Ford och köpte en ny mellanaxel, bar över den till macken och monterade den.
Eller då jag hade lånat ”Svenssons” legendariska Opel Admiral -68. Tyvärr saknade den ett lyse vilket gjorde den intressantare än vanligt för Lagens Väktare. Men det första jag ser på Tegs-skroten är rätt insats för 50 spänn, som snabbt monteras varefter friden sänker sig…
Senaste kommentarerna