Skoj utan hoj

Motorcyklar låg mig länge väldigt varmt om hjärtat. Det var få nummer av MC-nytt som passerade mig oinhandlade under första halvan av 70-talet. Drömmarna omsattes aldrig till något mer konkret även om jag provat några ända upp till 147-hästars Kawasaki.

Som mindre parvel var drömmarna kanske ännu vildare. Och några maskiner fick en extra guldglans Med rätta eller ej? Det varierade…

Munch Mammuth. En häftig 1300 kubikare med NSU bilmotor. Tvivlar på att någon rullat i Sverige. Dubbla strålkastare, enorm trumbroms och lite lik en rälsbuss

 

Brough Superior. En verkligt superb 30-talsmaskin, stor, snygg och snabb. Och ett S till. Svindyr…

 

Moto Guzzi 125 runt 1970. Väldigt snygg och lät  som mycket mer än 125 cc.

Sunbeam S7. Så långt från sporthoj du kan komma. Massiv, rejäl, överdimesionerad, låg effekt men mycket vrid.

Vincent Black Shadow. Smaka bara på namnet. Och den levde upp till det.

Monark 80 TS. En vääldigt våt dröm 1970 för oss som önskade oss en 50 SS

 

 

2 kommentarer

  1. mona

    ja visst e de kul med dessa hojar,de måste ligga i släkten,känns som om man skulle vilja ta fram den snart,bara sitta där på ”bönpallen”å se fin ut,hahaha de passar din systerdotter perfect,men än är det ett tag dit,fniss morbror vilket fint kort på dig,hehehe de e nästan så man blir sugen på en semla/kramiz på dig

  2. JohnnyW

    Din pappas BSA var ju råhäftig.
    Den BSA 175 cc som jag fick av min pappa sålde jag för 100 kronor i ett infall av hastigt övervägande mot hur många cigarettpaket mc:n motsvarade. Motorcykeln togs till grustaget vid Risån där motorn blev drivkraft för ett transportband medan ramen grävdes ner.
    Som 13-åring tyckte jag det var en bra affär. Idag har jag en annan åsikt.
    Två år senare gled jag fram på en 50 SS.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.