Kamerapolitik

Under den analoga eran fanns en tydlig politisk skiljelinje då det gällde fotografi. Hade du hjärtat en bit tillvänster om sossarna handlade du gärna öststatsprodukter. Vilket ofta var en bra idé, men ibland rena mörkret.

Det fanns en populär öststatsfilm som var riktigt bra och billig. Men filmbasen, alltså det som belagts med ljuskänsligt material var otroligt runt. Det kanske berodde på råvarubrist, men de var väldigt sladdriga i framkallningsprocessen. Och filmkasetten var otroligt stötkänslig. En liten puff så hoppade gaveln bort och filmen var förstörd.

Men papperet var bra, med väldigt hög silverhalt och fint tonomfång.

Kärnan i hela processen är ju kameran och där kunde det vara lite sämre. Oavsett om det var Sovjet eller Kina som byggt den. Bland annat såldes en Kiev som var en kopia av äldre Hasselblad. På ytan men när du plockade ner den såg du att det bara var grovhugget skräp inuti. Likadant Zenith, småbildskameran från helvetet! De vassa frammatningskuggarna var så vassa att filmperforeringen slets sönder, bland annat.

Men å andra sidan fanns Praktica, som var en populär skolkamera och som oftast fungerade riktigt bra trots att den var riktigt billig.

Nu kan intresseklubben notera i lugn och ro medan jag åker ut på stan och köper ett våffeljärn.