…är också ett sätt att hantera den! Trevlig kväll.

Ja, i en äkta svensktoppslåt ska det ju vara lite lustiga ordböjningar och märkliga nödrim. Så jag hoppas ni fick en dos av det i min eminenta svensktoppstext.

Marielle har för övrigt nu träffat en Kjelle, en märklig namnböjning alltså…

Då jag var verksam på VF föll det sig naturligt att försöka hitta en "semmelvinkel" då Fettisdagen närmade sig. På den tiden började man nämligen inte käka detta bakverk i oktober som nu. Historia, "hetvägg", fota semmelbagare med mera. Ätandet skedde mer på eget initiativ och inte i journalistiskt syfte. Och där måste jag erkänna att jag är mer gourmand än gourmet. Det mesta duger alltså bra bara det är mycket! Jag har vänner som bara äter semlor bakade av en viss konditor och sammansatta i exakt rätt proportioner. Sån är inte jag…Det finns egentligen bara ett undantag och det gäller nyss nämda hetvägg. Jag fattar det helt enkelt inte! Att förvanda den goda bullen till något som påminner om det bäbisar får ur sig då de mår riktigt dåligt! Fy för den lede.  Men med stigande ålder och med tjockare sjukjournal får jag bita i det sura äpplet som innebär semmelbroms. Någon blir det säkert, ja kanske ett par. Men förr blev det lätt semlor varje dag och inte bara en under den här perioden…

Det kan man verkligen undra. Inte en enda stuga på den stora annonssajten i länet fungerar för rullstolsburna. I hela landet är det några få varav de flesta i skåne. Ingen stuguthyrare vill alltså kunna rulla sig i mina och andra funktionshindrades pengar. Det är rena natta, enkelt uttryckt. Varenda stuguthyrare skulle kunna bli Joakim von Anka om de vågade förbättra tillgängligheten i sina stugor. Men som vanligt tror ingen att de själva ska få hjul. Ja, eller rollator eller andra gånghjälpmedel. Bedrövligt är tyvärr den totala bilden, trots alla vackra ord

Vad gjorde du sommaren 1961?, frågade affishen till filmen Sista natten med gänget. Själv har jag två kopior och har sett den massor av gånger. Bra story, bra musik och bra bilar att njuta av. 1976 då jag tog körkort var 50-tals febern het. Det årtiondet exponerades på alla möjliga sätt. Men det var nog en unik tidsanda. Flyttar man tidsramarna till nutid är det som vi hade samma hype runt…typ 1995. Och riktigt så är det väl inte.

Själv satt jag djupt nedsjunken i min 57:a (Volvo PV) och åt hamburgare efteråt till tonerna av Chuck Berry. Som jag för övrigt sett med en riktig kanonkonsert i Luleå.

Apropå 57:a. Chevrolet av den årmodellen är en eftertraktad bil. Intervjuade Rock Ragge (är det Ragnar Nyström han heter??), och han berättade om det hårda livet som orkesterbil för en sådan i början av 60-talet. Inte mycket puts och gull där inte…

Solig söndag på er!

En gång skrev jag om den Zundapp Combinette 1965 jag som tonåring  ägde. Hur jäkla fin den grå och gubbkörda moppen var. Att orginalverktygen fortfarande låg inslagna orörda i oljepapper. Att priset var 700 kronor.

För tio minuter sedan hittade jag en exakt likadan bortsett från färgen på en auktionssajt. Begärt pris 25 000!!! Kanske har de en ide ändå, "ekorrarna" som i princip inte slänger ens en trasig strumpa. Börjar jag fundera på allt som gått iväg billigt blir det väl en sömnlös natt. Men å andra sidan hade jag  säkert 20 bilar som gav ett större tillskott i plånboken än hålet de orsakade då jag köpte dem.

"Om du har en bil du vill bli av med åk till Ingemar och gasa några gånger så kommer han ner och köper den", sa i och för sig en kompis. Det kan verka illavarslande men det funkade faktiskt…

Som vissa av er nog funderat ut var förra bloggen en vision av Försäkringskassans regelverk några månader efter en socialdemokratisk valseger 2014. Det är då vår skyldighet att ändra riktning på skutan. Men jag fattar nog vilket jobb som krävs. Överfinansieringen ger sköna slantar till andra viktiga utvecklingsområden i samhället och det gäller oavsett vem som har regeringsmakten. "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" måste ändå bli vår ledstjärna. Kan vi ge människor respekt för sitt eget värde igen genom den attitydförrändringen tar vi ett stort steg mot en bra fungerande reformistisk socialism.

Tanken att kollektvisera produktionsmedlen är långt ifrån död. Ett kollektiv i Spanien har 85 000 anställda, egna universitet och massor av andra samhällsfunktioner. Allt enligt ett reportage i senaste Dagens Arbete. Ingen inbillar sig väl att det är friktionsfritt men det fungerar. Och skillnaden är främst känslan av medbestämmande även när det gäller att sänka lönerna, som var aktuellt för en tid sedan.

Och det är lite roligt när de ska intervjua "koncernchefen" för dessa 85 000 och han står med pensel och målar produkter på en av fabrikerna. Nåt för Svanberg o grabbarna? Eller lämnar de det till "little people?

Självklart är inte total passivitet under lång tid något som är värt att sträva efter när du är sjuk. Men det finns människor som är så påverkade fysiskt eller psykiskt att ett arbetsliv inte är att tänka på. Även de ska kunna leva ett värdigt liv med en ekonomisk grund som upplevs som trygg.

Att vara sjuk är att vara extra sårbar, och i den situationen ska beslut vara obyråkratiska och lätta att förstå. Och i den dialog som uppstår kring din situation ska respekt för dig vara ledstjärna. Och inte minst respekt för dina vårdgivares kompetens.

Vi kan satsa extra på att försvara de värden som beskrivs här eftersom hela socialförsäkringssystemet är så grymt överfinansierat. Länge spreds den motsatta uppfattningen – att sjukdom. arbetsskador och arbetssjukdomar utarmade samhället – men nu vet vi att det med god marginal bär sina kostnader.

Vi tror också att människor som har tillräckliga resurser i sitt arbete mår bra.Därför förstärker vi den mänskliga kontakten hos Försäkringskassans pesonal  med sina uppdragsgivare, det vill säga dig och andra medborgare..

Målet är fortfarande att hitta vägar till arbete för de flesta. Men i en anda av kommuniklation, inte destruktion i ett stenhårt regelverk.

Utdrag ur nytt regelverk för Försäkringskassan fastställt i december 2014

Nu börjar det där trevliga halvåret lite smått. Väst och sandaler och asfalt hela vägen fram till bilen. Och inga broddar! Det lär hinna vräka ner mycket ännu, men det här är i alla fall en signal att vi är på väg åt rätt håll. Och jag har aldrig uppskattat barmarkssäsongen mer än sedan jag började använda rullstol.

Träffade ännu en supertrevlig tjejkompis från förr igår. Nu dyker de upp titt som tätt. Men lustigt nog oftast på eller omkring sjukhuset. Är det ett ålderstecken? Men som jag skrev igår peakade jag – eller nådde botten rättare sagt – ju för typ sju år sedan och är nu på väg in i lyckolandet. I det konceptet ingår kanske Trevliga Flickor Från Förr? I morgon måste jag luska reda på en bra altrernativ bilverkstad. Skulle visst kosta 4 000 att byta en styrled som på ett mirakulöst sätt blivit glapp på 3 000 lugna mil. Och Renault vet inte vad goodvill eller förlängd garanti är. Audi bytte länkarmar kostnadsfritt på bilar som gått 30 000 mil. Det ni, Rennåå…

Synd att sådana småsaker irriterar på en i övrigt väldigt bra bil. Som nu närmar sig 5 000 mil totalt. Hade jag rullat på som vanligt utan rullstol skulle den säkert avverkat 20 000 mil nu. Men nu har den ju bara vilat långa perioder. Precis som jag tänker göra nu. Trevlig helg!!!