Nytt begrepp i journalistiken

Jag har en idé som kanske kan rädda en eller annan från svåra skador eller rent av död. Egentligen borde jag maila ut det till tidningarna. Det handlar nämligen om en förändring i journalistsvenskan som är liten men nog så viktig.

Idén fick jag under mina möten på olika sjukhus, främst med den grupp som omnämns ”trafikoffer”. Ett annat ord som nästan alltid dyker upp i rapporteringen efter en trafikolycka är ”icke livshotande”.

Jag svär på att de flesta tidningsläsare som ser de orden slappnar av lite. Mer eller mindre omedvetet tänker man: ”vilken tur, då var det inte så farligt”.

Mina möten har lärt mig att det är fullständigt fel.

Icke livshotande betyder ofta ett helt förändrat liv, saker du inte kan göra, livslång rehabilitering…ja, i stort sett allt. I värsta fall är det enda du får behålla som förut just livet, allt annat ändras.

Men det behöver inte vara den stora dramatiken. Du kanske blir svag i vänsterhanden eller måste stödja dig med en käpp.

Men ett nytt liv väntar i alla fall.

Jag tycker att begreppet ”icke livshotande” sprider en bedräglig trygghet omkring sig. Underförstått tolkar vi det som att det gick bra och olycksoffret är snart hemma och allt är glömt.

Jag vill ersätta ”icke livshotande” med ”livsförändrande” i rapporteringen: