Inte bara ordet fel…

Ni får ursäkta att jag skapade ett nytt ord i rubriken på förra inlägget. "Bunus" påstod jag väl att det skulle handla om. Sorry!

Vad jag däremot inte ursäktar är att alla verkar tycka att det är ok med vanvettsbonusar. Ingen har hakat på mitt försök att få någon reaktion i frågan med undantag av släktingar, som därigenom manifesterar att vi är lite vassare än den stora massan.

Låt dem teckna förmånliga avtal, bara jag slipper bry mig och kan glo på Lets dance utan att behöva tänka på livets orättvisor, verkar vara den allmänna åsikten.

Makthavare i allmänhet oavsett om det handlar om politik eller näringsliv, har misskött sig så grovt att de diskvalificerat sig för förmåner utöver lön. Bortsett från mitt näringslivsbonusförslag.

Men tyvärr finns en överhängande risk att om jag tittar ner (eller upp?) om 50 år ser samhällsstrukturerna ur den här synpunkten likadana ut…