Valborg 1971

Veckor innan Valborg för runt 40 år sedan jobbade vi ungar i Bäsksele intensivt. Varje hus fick besök: ”Ha ji na gammtidninga te majbrasa?”, och nästa jämt fick vi en bunt Året Runt och Lektyr med oss. Men det gällde att vara lite snabb och gärna ha någon veckas framförhållning. Detta för att vi skulle hinna ligga i majbrasans mage och läsa de skänkta tidningarna innan de blev lågornas rov. Brasan var nämligen lite som en lappkåta i konstruktionen.

De som hunnit bli med skoter kom dragande med gamla båtar och andra tyngre föremål, och sedan slet vi kollektivt för att sammanställa det hela. Och när skymningen sakta smög in över byn sista april samlades byborna förväntansfulla runt brasan. Var det lite surt gjorde 20 liter diesel susen och snart flasade lågorna, ackompanjerade av glesa smällar från tigerskott och Kina-puffar. De inhandlades ofta på Danielssons i Dalasjö. Hemma tror jag att vi i alla fall kunde köpa ettöressmällare, hur det var med de kraftigare prylarna minns säkert ”Hans-Ove” och de andra som var lite äldre.

Värsta smällen stod ändå min farbror för som brände av ett blixtkanonskott – smällarnas atombomb – på fönsterbrädan till sin villa. Under över alla under. Huset rasade inte och till och med fönstret höll. Men det var en jäkla smäll!

Långt innan Liza Marklunds bok ”Sprängaren” gjorde vi oss förtjänta av det epitetet. Det mesta flög i luften under några ”smällfeta” vårveckor. Kaffeburkar, gamla dockor och leksaksbilar, flaskor ja det mesta…

Några år senare konstaterade vi att moppen gick extremt bra då den matades av syrerik vårluft. Det kunde gå både 37 och ibland svindlande 43 om gudarna var med.

Lite påminde det om farsans folkvagnar då det gällde prestanda.

”Kan du förstå, idag geck biln på fyran oppät Granberge”, kunde han glädjestrålande meddela till middagen. Och jag lovar – det är ett berg du knappt märker i en modern bil.

Trevlig Valborg. Smäll gärna men smäll inte av…