Kapitänvardag förr i världen (repris)

Ja, här är väl risken stor att jag blir refuserad. Men historien är i huvudsak sann. Och så här tänkte ibland 20-åringar i Vilhelmina…

 

Alla som gjort lumpen vet att överraskningsmomentet inte är att förakta.

En gnistrande kall vinterkväll under den avlägsna epok som går under namnet 70-tal satt vi i Hans-Oves (visst var det så jag kallade honom?) metallicblå Opel Kapitän. Bilen som sådan var monumental och framklonad enbart för raggning. Ett grymt värmesystem stimulerade alla impulser hos de flesta  att lätta på klädseln, och de 18 röda granarna i backspegeln sänkte medvetandenivån till motsvarande det hos  en hela Liebfraumilch, som var vad tonårstjejer drack på den tiden.

In our dreams möjligen…

I verkligheten var inte bara utomhusklimatet kärvt. Den här kvällen lystes Volgjövägen upp som en gigantisk, ihjälfrusen daggmask av köldchockade , flimrande, gatlampor.. Det var få som riskerade isproppar i sina Taunusar och Amazoner och om ämnet ”Romantik i teorin” hade funnits på schemat vore både jag och Hans-Ove professorer. Det var alltså läge för ÅTGÄRDER.

Den framklonade Kapitänen var försedd med slingriga scrolls and stripes längs sidorna och en bilstereo som oupphörligt matade ”Lets twist again” med Chubby Checker. Och för att ytterligare höja gemytet en stor metallörn på instrumentbrädan, fastnålad med dekorationsspik.Och, som sagt, ett värmesystem med dubbla element, tror jag, som gav den normalt kylskåpskalla kaparen finfint klimat. Men inget av detta hade någon effekt. Helt enkelt därför att 17-åringarna i våra drömmar var hemma hos mamma och drack varm choklad i kylan.

Som sagt, dags för ÅTGÄRDER.

Efter en kort diskussion var taktiken klar.

Det fanns då två möjligheter till underhållning om allt annat misslyckades.

Dels GDV, dels subskriberade danser för slutna sällskap. De förstnämnda må ursäkta om de fortfarande finns kvar men att tillfälligt bli medlem i Gammel Dansens Vänner eller lyckas ta sig in på en subskriberad dans innebar två saker för oss i 20-års åldern. Goda chanser till sprit och intressanta möjligheter till djuplodande kontakter med mer livserfarna kvinnor eftersom nu chokladen var så god…

För Hans-Ove gick det finemang. Han lånade min snygga svarta polotröja och gled smidigt förbi vakterna och fick snart kvällens första dans.

Min taktik var mindre lyckad. Jag trodde att jag skulle ta mig förbi nålsögat genom att orsaka en viss förvirring.

Med en svart sopsäck på överkroppen, någon mystisk huvudbonad och en fettspruta med 50 cm slang rusade jag in, vrålande BANZZAI!!

I just detta fall kan jag bara konstatera att överraskningsmomentet som koncept inte var så lyckat. Det tog vakterna ungefär 30 sekunder att kasta ut mig…

 

Kapitänen dog nästa sommar. Jag var av hälsoskäl som jag inte vill gå in på här tvungen att tokköra från Åsele marknad. Sen var motorn sig inte lik. Dödsstöten kom när en person som saknade behörighet att framföra raggarbil och som dessutom var omtöcknad av hostmedicin avverkade lite skog med den…                   .