Teknik med förhinder…

För tio år sedan eller så gjorde ett par envisa sår på högerfoten livet surt. För en diabetiker är det inte muntert med skador som vägrar läka och jag stod under ständig uppsikt av vårdapparaten. Vid ett tillfälle låg jag i ett undersökningsrum på NUS i väntan på läkarutlåtande. I mitt sällskap fanns en något barsk sköterska i 50-års åldern. Hon skulle bland annat dokumentera med en helt ny Poloraid, d v s direktbildskamera, med ytterst avancerad design. Till och med jag, som tagit många tusen bilder, blev förbryllad, sköterskan var närmast lamslagen över underverket. Till slut riktade hon i alla fall in kameran  och brände iväg ett par bilder. När konturerna framträdde höjdes dock bådas våra ögonbryn.

För inte såg min fot ut sådär – det liknade närmast något abstrakt och oskarpt skildrat solsystem ur en sf-film.

När hon riktade in sig ochgjorde ett nytt försök var jag med och kollade. Och då kom förklaringen!  Jag ser nämligen hur hon glatt slår den fasta blixten rakt upp i taket. Hon höll kameran upp och ner och fotade perforerade skivor och ett brandlarm med dålig skärpa i stället för min klöv!!!

Vi skrattade gott i alla fall och bisterheten rann av henne. Och foten läkte och blev kvar, inte som en person på en annan vårdinrättning konstaterade efter en snabb blick:"Det är bara att hugga av, det blir amputation direkt".