Finns vi på söndag?

Av , , 1 kommentar 5

En profetiskt lagd herre vid namn Camping i USA har förutspått att jorden går under på lördag. Givetvis skämtar alla om detta, inte minst med tanke på att hans förra spådom var att undergången kom redan 1994. Men tänk om…

Nu skulle det väl bli en utdragen jordbävningsprocess som skulle resultera i jordens totala undergång först i höst, och vi med vår stabila berggrund klarar oss kanske länge. Så tänk positivt, vi kanske hänger kvar  till älgjakten. Mooahahaha…

Trevlig onsdag om ni kan…

Grattis Norge!

Av , , 1 kommentar 5

Grattis till våra grannar. Som verkligen vet hur en nationaldag ska firas. Resten av veckan gissar jag att produktiviteten kommer att vara lite låg i Norge. Men åter: grattis alla norrmän. Och "norrkvinnor", jag vet åtminstone en tjej som säkert sjunger nationalsången idag!

En skola för framtiden

Av , , Bli först att kommentera 6

Fullmäktigegruppen träffades på Dragonskolan i kväll. Det är en ombyggnad som  är imponerande från första stenen. Allt från logistiken, att kunna bedriva undervisning trots att skolan varit en byggarbetsplats, till resultatet  i form av planlösning för de 5,5 hektaren skola och den tekniknivå skolan nu lagt sig på.

För övrigt pratade vi bland annat budget och resultatet av de diskussionerna får ni så småningom veta.

Då det gäller min privata budget har jag gjort de första överföringarna via internetbank. Vilket givetvis inte var några problem.

Kan nu bara IT-teknologin få summan på kontona att växa av sig själv blir jag riktigt nöjd…Gokväll!

Helt rätt!

Av , , Bli först att kommentera 8

Helt rätt min Cheva -57 åkande vän i göteborg! Om jag skrev ICA Tallen och hävdade att den affären var platsen för mitt misslyckade snatteriförsök så är det fel. Den affären etablerades först i slutet av 70-talet. ICA Granen – numera försvunnen – ska det förstås vara…

Om att bli på röken

Av , , 2 kommentarer 7

Jag försvarar absolut inte ovanorna att röka och snusa. Jag konstaterar bara att mycket förändrats i vår relation till tobak i olika former. Inte minst om du är ung.

Min debut på det här området minns jag inte alls. Däremot vet jag att vi offrade oss på de märkligaste sätt för att få inandas rök.

Det hände ibland att städerskan på skolan i Dalasjö gjorde en rejäl brasa på soptippen en bit nedanför vår fotbollsplan. Men ganska snart om hon lämnade brasan som producerade stora mängder rök ur det sura ospecifierade som sakta förbrändes ställde sig en rad smågrabbar i molnet och sög förtvivlat för att få i sig lite gifter.

Men oftast var vi lite mer civiliserade. Det var inga som helst problem att handla Commerce, Prince eller Sheriffcigariller för en elvaåring. Utom möjligen ekonomiska. Men de kunde lindras om vi till exempel var inne i Vilhelmina. Kiosken vid järnvägsstationen sålde nämligen rökverk styckevis och de kan inte ha kostat allt för många ören.

Men storstaden hade ju andra faror för en röksugen ungdom. Det är fortfarande Vilhelmina jag pratar om, förresten…

Och faran en inte obetydlig risk att åka fast när röka skulle snattas. Det hände mig på ICA Tallen som 13-åring och jag skämdes så pass att det säkert tog två år innan jag satte min fot i butiken igen. Det fanns ju även en risk för upptäckt under akten (pratar fortfarande om cigaretter och pipa, inte flickor och pippa…). Jag minns skräcken sedan jag rundat ett gathörn med cigarill i högsta hugg och mötte ett grannpar hemifrån. Skulle de skvallra??? I min värld var det en jättegrej, de glömde förmodligen mötet efter fem sekunder. Det blev i alla fall ingen rapport till föräldrarna men en sömnlös natt i alla fall…

Tillgången till snus var obegränsad via farsans kvartskilos paket Ljunglöfs på källartrappan. Men tyvärr kastade jag nog bort det mesta i början då jag råkat svälja, blev illa mående och lovade att aldrig mera…vilket höll till nästa dag.

 

Fel på systemet?

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag tror att jag har fått något fel på min temperatur-reglering. Förr var det kortärmat i minus 30 och fönstren öppna hela vintern i lägenheten till samman- och medboendes förtvivlan. Nu svimmar min omgivning i små, dekorativa högar lite här och var i mina rum. Ofta med ett urdrucket vattenglas i ett krampaktigt grepp. Själv tycker jag att det är lagom…

Kanske är det de tre veckor eller så jag var helt borta från världen på Sahlgrenska 2006 mitt under den glödheta sommaren? Eller de veckor jag tillbringade i en Clnitronsäng (som oftast används för brännskadade) i 30grader med hög luftfuktighet på NUS 2009? Och bokstavligen tillbringade, jag fick över huvud taget inte lämna den den första tiden.

Nu räcker det att det går ner mot 20 plusgrader så "fryser" alla muskler i min strokade vänstersida till en trögrörlig massa. Hm, man kan undra…

Nu ser det i alla fall varmt ochskönt ut. Jippee!!!

 

Habegär

Av , , Bli först att kommentera 4

Habegäret slår ibland till oförberett.

Såg en gammal Ford Escort på Blocket idag och klickade fram den för att kolla lite. Det visade sig att den på ytan orginallika gamla Fårrden hade en hel del herrejösses prylar i motor, låda och bakaxel. Och ett underbart ljud, det hörde man på den lilla videosnutten. Den gick dessutom grymt, mätaren ut på inte alltför många sekunder. Men var kanske inte helt sanningsenlig i papperen. Effekten  uppgavs till 57 hästkrafter, själv skulle jag nog lägga på 150-200 kusar till. Klicka gärna in o kolla. En sökning på Ford Escort  och västerbotten bör ta er dit…

En raggarbil att minnas

Av , , Bli först att kommentera 6

Här kommer en gammal repris, lätt uppfräschad. Skrevs som ett inlägg till tidningen Classic Motor

Sune Strömbergs artikel om ”Alla grabbars drömbil” väckte vissa minnen hos mig….
Ambjörn hette han men så mycket mer vet jag inte. Han var under en period under det tidiga 60-talet påtänkt svärson hos grannarna i den lilla norrländska by där jag växte upp. Men det är av mindre intresse. Väsentligt däremot är att han åkte Ford –56. En svart fyrdörrars Customline, givetvis med sexa och treväxlad låda. Möjligen åkte jag som treåring eller så i bilen tillsammans med min pappa. Men det kan ha varit ett annat fordon, 50 år har förflutit vilket försämrar precisionen.
När Ambjörn lämnade byn blev Forden kvar i grannens ladugård. Det var kopplingen som lagt av och värdet på en 6-7 år gammal amerikanare var inte så högt.
Jag var ständigt där och snokade men lagårdsporten var nästan alltid stängd.
En enda gång minns jag att den mäktiga fronten, med registeringsnumret gjort av lösa dekaler tufft klistrat på huvens vänstersida, fick sola sig. Jag svimmade nästan av lycka men vågade inte gå alltför nära underverket.
Något år senare fick jag bilen…. Grannen hade noterat mitt intresse och var nog hjärtligt less på Forden. Nu minns jag inte vilka reaktioner det väckte i hemmet men bilen blev i alla fall kvar och ägarbytet blev inte verklighet. Kanske var det rent av så illa att jag insåg det omöjliga i att sälja in mina föräldrar på tanken att ha en Ford-56 i raggarskick hemma på tomten och därför helt enkelt aldrig förde detta på tal.
Strax efter hamnade bilen i utkanten av ”Brores odlingen” några kilometer utanför byn.
Där fick den ruva tillsammans med tre Oplar av sen 50-talsmodell. Dock inte i fred, tyvärr….
Snabbt tilltog trafiken längs den lilla skogsvägen och de flesta resorna företogs med trampcyklar med limpsadel, kulörta navborstar och högstyre. På pakethållaren eller instuvat i jackfickorna fanns ofta de primitiva verktyg vi smågrabbar förfogade över. Skiftnycklar och rörtänger och träskaftade skruvmejslar. Nu skulle det banne mig skruvas i bilar!!
Som läsarna nog räknat ut redan förföll bilen med rekordfart. I brist på bättre verksamhet mellan tjuvrökningspassen och ”mekandet” kunde alltid en eller annan ruta krossas. Hoppövningar på tak, huv och bagagelucka var också kul! Själv minns jag särskilt hur jag körde in en stor mejsel i den vackra hastighetsmätaren och bröt sönder den en dag när jag tröttnat på att spruta spott över den svarta ratten i låtsad biljakt.
I handskfacket återfanns ett gulnat besiktningsinstrument från en flygande besiktning. ”Flygarnas” omdömen hade redan då varit kritiska men efter ett år i det fria var det värre än så – allt hopp var ute….
Nåja, vi blev ju äldre och Forden fick åter vara ifred.
Men en dag råkade våra mopeder ta oss tillbaka till Customlinen. Märkligt nog var sofforna relativt hela. I något sorts korkat försök att imponera på mina kamrat drog jag loss bränsleslangen från hans Rex och tappade ur någon deciliter bensin i en gammal burk. Framsoffan dränktes in och en tändsticka senare var den ett minne blott.
Där borde historien ta slut. Men faktum är att Ambjörns Customline vägrade att försvinna i skrotpressarnas glömska. För en del  år sedan fick den åter känna fartvinden susa. Visserligen på en bärgningsbils flak men ändå…..Den sista resan gick till en renoverare i grannkommunen där diverse komponenter fick nytt liv på en annan Ford från mitten av 50-talet. Allt enligt vad som berättats för mig. Nu har den alltså till slut försvunnit för evigt, mina drömmars Ford. Men inte helt och hållet. Förmodligen tyckte renoveraren som hämtade den med tanke att använda den som reservdelsbil att den blytunga motorn var onödig att släpa med sig. Därför kan den som vill  även nästa sommar ta sig fram längs den allt mer igenväxta vägen till det rostiga fordblocket som för evigt ligger nedbäddat i lingonriset och med hjälp av det minnas…..
 
 
 
 
Publicerad i Classic Motor
 
 

Den perfekta superdrömkvinnan???

Av , , 2 kommentarer 7

 

En bloggkompis har listat mäns positiva och negativa egenskaper, alltså det hon gillar respektive ogillar. Den idén är så bra att jag snor den men vänder på perspektivet och listar kvinnor ur samma perspektiv. Häng med!
 
Minusegenskaper
         Trångsynt. Fördomsfull, misstänksam
         Tompratande. Svårt att beskriva men mycket snack om ingenting…
         Skvallrig in absurdum. Vad säger hon till andra om mig?
         Självcentrerad. ”Världen snurrar för min skull”
         Lättlurad. Köper allt skräp som påstås göra underverk.
         Och bearbetar mig för att också köpa skräpet…
         Vikthysterisk. Har fått vara bollplank åt många. Inte deras fel, men ändå jobbigt då man verkligen vet vad övervikt vill säga, oavsett om man är kille eller tjej.
         Tråkig, helt enkelt. Utan fantasi…
 
Plusegenskaper
         Glad i grunden
         Pratande, men med substans och kvalitet
         Beredd att ta emot och diskutera nya tankar
         Glada ögon. Eller kanske vackra…
         Empatisk. Ska ju stå ut med mig!
         Gärna lite småmystisk. Man behöver inte begripa allt…
         Öppen. Vill gärna fortsätta lära mig mer om kvinnor.
         Självständig. Och vill att andra ska vara detsamma.
         Fantasi, fantasi, och fantasi. ”Tänk om man var tvungen att sjunga sina tal i kommunfullmäktige. Undrar hur det skulle låta???”