Trång bankbil

Det är inte ofta jag hittar någon anledning att tycka synd om bankanställda, men nu vete tusan om inte en anledning dykt upp:

En av våra stora banker har enligt påkostade annonser, börjat åka runt med någon typ av rådgivning som bedrivs på deras lokalkontor.

Om jag förstått saken rätt ska de kuska runt i en bil som är det minsta jag sett! En Hundkoja, på sin tid, var närmast en limousin. Dessutom är bilarna intensivt gröna och kan misstas för ett nedblåst björklöv vilket ju gör det särskilt farligt att åka runt med en sådan här i Umeå.

Det ger inte det där solida intrycker som en ärevördig bank förväntas ge, trots att de förbrukar 0,14 liter per mil eller nåt.

1953 jag säger bara det….

Då åkte bankdirektörn förmodligen en svart Chrysler med chaufför som värdigt gled fram med sin Fluid-drive halvautomat (där chansar jag lite men expertena får väl klaga om det inte stämmer…). Räntan var sju procent och begreppet "Att leva på räntan" fullt verklighetsförankrat.

Men ska jag vara klarsynt var väl det enda fördelen. Bankväsendet stod oerhört långt från oss vanliga människor, och det upplever jag ha blivit mycket bättre. Men fortfarande är ju bankväsendets enda funktion för oss att låna ut pengar då vi ska köpa något mer än en extraprislimpa. Skillnaden är väl att vi nu får låna de där kronorna. Då bankerna drog in pengar tillräckligt på valuta spekulationer var vi inte lika intressanta och nej-piskan kunde vina trots att det ofta handlade om banker som i någon utsräckning var våra, och hållna under armarna med statliga pengar.

Vid närmare eftertanke ska jag nog vara glad om bankfolk åker runt i mikrosmå miljöbilar i glad grön färg. Jag hoppas att det är ett led i att börja serva människorna i stället för kapitalet och oppas slippa fler "chryslerepoker". Trevlig lördag!