Mitt finska ursprung

Mitt ursprung är till hälften härstammande från sverigefinland. Min mor kommer från en liten by, Kalvholm, några mil från Vasa.

Men jag har bara varit dit tre gånger som barn, och minnesbilderna är som blixtfotografier.

Jag minns morfar August på hölasset med sin billiga, cigarill-liknande cigarett var namn jag inte törs försöka stava till. Mager och hetlevrad, Vissa sägner hävdar att han blev mördad av sin rumsgranne på sjukhuset i Vasa, Han var glödande konservativ och rumsgrannen lika övertygad kommunist – det var ingen bra blandning…

Jag minns att kriget fortfarande fanns närvarande. Mörka bilder i fotoalbumen med krigsdödade som stod lik. Jag lekte länge med en stor bajonett jag fick av mosters man Olavi. Och morbror Runar hade minsann varit befäl!

Men godiset var gott och rikligt, inköpt på Lithells affär i byn. Tillsammans med lite extra god läsk som kom i flaskor som inte alls liknade de hemma.

Svart och lite sött bröd med Lördagskorv till frukost var inte heller fel.

Och när vi var på fotboll i Vasa, jag tror det var Kuopio de spelade mot, severades en kort och tjock korv i papper med senap. ”Manligt” och gott…

Utöver maten minns jag mina finsktalande släktingars försök att lära mig språket. Men ”Ett, två, tre, satan, hej”, blev mitt något begränsade och begränsande ordförråd.

Men det är ett fascinerande land med en alldeles speciell stämning. Däremot har jag aldrig märkt det omtalade tungsinnet. Däremot kan de nog vara extremt tuffa. Tio finländare kunde som det sägs besegra flera hundra ryssar under kriget.

Työmies hette morfars cigarett. Med all reservation i världen för stavningen.