Vilhelminasemester: fullt hus

Folkligt, festligt och fullsatt är en gammal hurtfrisk dans-slogan. Det gällde i vår stuga i onsdags! Tror min assisstent räknade till 15 personer samtidigt 0ch då var omsättningen stor, i praktiken hade jag trevliga besök från lunch till kanske sextiden.

Mysigt. God mat och två kubikmeter kaffe konsumerades under glatt snack. Och under bevakning av vakthundarna Elsa och Doris. Som i sanningens namn helst vaktar bordet i hopp om att godsaker ska trilla ner.

Familjetraditionen att fira jul vid de märkligaste tikllfällen vidhölls under vecka dä jag fick julklappen av en god vän. Ja, det heter ju JULi, så vad spelar det för roll?

Vad vi missade var att rulla mellan knallarna på Hembygdsdagarna. Men ärligt talat har jag väl samma inställning som till bilträffar. Jag har nog sett det mesta redan. På ett lite mindre arrangemang som Vilhelminadagarna nu blivit känns det inte så tydligt men på jättestora Åsele Marknad känns de som många säljer samma sak. Vilket egentligen inte spelar så stor roll, Åsele marknad är riktigt kul att besöka. Jag kan ju dessutom bara sitta i rullstolen och peka majestätiskt där jag vill stanna…

Bäsksele fick självklart ett par besök. Byn känns mer levande än pä länge vilket är roligt sett i ljuset av att våra spådomar på 70-talet var att byn nog skulle dö ut totalt. Det var kanske ett utslag av lokalpessimissm, men faktum kvarstår – ingen trodde på denna by då…

Vi besökte inte Bengtestjärn och spökhuset där, inte heller Innehavsberget där det också spökar. Och där jag debuterade som bilförare i ”Hans-Oves” Opel Olympia nån gång på 60-talet.

Tja, apropå spöken är det lustigt: i mitt rum i huset där längst bort i byn som hade ett förflutet som bagarstuga låg bybor ofta på lit de parade till allmän beskådan sedan de dött förr i världen. Och jag sov alltid så gott där, såg inte minsta lilla övernaturliga väsen…