Moment 22?

Våra uttrycksmöjligheter är närmast oändliga i det samhälle vi lever i. Du kan engagera dig politiskt, skriva insändare, fejsbooka, twittra, skicka SMS o bilder kors och tvärs, skriva engagerande bloggar (möjligen med undantag av den här ?). Men har vi kanske sprungit in i någon form av uttrycksmässigt Moment 22 ur den synpunkten att allt är tillgängligt men ingen orkar reagera?

Jag känner själv hur jag inte längre blir engagerad som förr. Men ett par tre upprördheter om dagen blir kanske för mycket?

Men i det extrema informationsamhälle vi lever i kommer det inte att bli mindre. Det vi får göra är att bli bättre på att sålla och välja våra strider. Samtidigt som vi måste kunna skapa lättsamma och roande kommunikations-substanser (nån som begriper? Det gör jag knappt själv…) för att locka fram ett leende.