Packmoped

Det var ett tag sedan jag stötte på en packmoped. Bortsett från monster man kunnat läsa om med Cadillac 500 kubiktumsmaskiner. Men i Vilhelmina var det 50 kubikcentimeter som gällde. Och en mager yngling i militärpäls bakom styret, fraktande runt förnödenheter. Normans, Werners, Granen och förstås Domus (Vilhelminaungars stolthet. Men en lärare med rötterna från storstan Sundsvall kallade det "konsum" till vår stora iritation…) var de livsmedelsaffärer jag kommer ihåg.och när jag pryade på Lindgrens maskiner fick jag nöjet att sota dessa inte särskilt välskötta moppar. De flesta var helt igenkorkade av sot men blev betydligt pigare efter en omgång av mina magiska händer.

Senare blev det tydligen poppis att åka packmoped privat, men så var det inte för oss. De var arbetsredskap, det var två hjul som gällde.

Bara för ett tag sedan fick jag läsa om ett exemplar av dröm-moppen förresten. "Standard Weekend Super TT" hette den och jag såg den först i en broschyr hos en kompis i Dalasjö.

Åtminstone jag trodde inte den fanns på riktigt. Både den och de andra Standard modellerna såg oerhört läckra och futuristiska ut. Men det visade sig att de sattes ihop i Italien, enligt artikeln jag läste. Och var förmodligen jäkligt dyra eftersom de var så ovanliga…