I köttgrottans mörker

Även om jag inte levat i tusen år har en hel del förändrats. Inte minst när det handlar om vår dagliga föda. Ett tidigt minne är den totalt vidriga välling med stora russin som serverades i skolmatsalen. Den ligger nog bakom att jag för evigt klassat russin i mat i samma klass som surströmming, filmjölk och spenat d v s fullständigt oätligt.

Den i rubriken nämnda köttgrottan konsumerades ofta några år senare i den som då kallades "skolbespisning". Utan större klagomål vad jag kan påminna mig.

En rätt många som har en femma i början av personnumret drömmer om är blodbröd med stekt fläsk och vitsås. Hemma var vi lite bortskämda eftersom vi hade ett bageri som bland annat producerade detta inom närgränsen. Där fick jag också ofta uppleva en av de mer noterbara höjdpunkterna. Varmt tunnbröd med kallt smör! Detta tack vare att tanterna i bageriet tyckte om den lille lintotten. Hur otroligt det än kan verka var jag nog lite gullig en gång i världen…

Makaronvälling…som liten slurpade jag i mig denna röra som oftast var dopad med enorma mängder socker. Påminde väl mest om supertunna stuvade makaroner och försvann snabbt från favoritlistan.

Långt senare dök den livsförkortande men goda panerade fläskkotletten upp. Det var en tjock och fetdrypande panering som omgav en lätt förskrämd fläskkotlett och serverades med lika flottdrypande stekt potatis på Lappnarksbaren då jag var tonäring. Gott som tusan men skalade säkert bort några år av min livslängd.

Lite hälsosammare men lika goda var de "Göteborgare" S-grillen sålde och som var min huvudföda i 20-25-årsåldern. Parisare med ägg o rå lök och hur mumsigt som helst.

Det var några små smakbitar. Det finns mycket mer. Trevlig helg!!!