Att bromsa sig ur en utförsbacke
Det var en riktigt tidig morgon i februari. Trafikljuset vid Max gjorde verkligen skäl för den felaktiga benämningen ”rödljus”. Nisse hade pannkakor med sylt i matlådan och var nöjd över det. Han lutade sig mot den färgväxlande stolpen och suckade nöjt med tanke på lunchen.
Klockan var halv fem och Arne några minuter sen. Deras gemensamma arbetsplats låg några mil bort och helst skulle de rulla mot den tjugo i fem.
Vädret var milt och vårliknande så han klagade ändå inte. E4an helt tom och öde bortsett från någon enstaka polsk långtradare som tappat körjournalen.
Kanske var det därför han noterade den svarta fyrdörrars Amazonen som kom över krönet i södergående fil. Blank och snöfri såg den riktigt välvårdad ut. Så här i slutet av 70-talet var Volvo 121 eller Amazon som den bara fick heta i Sverige på grund av en namntvist med en brasiliansk moped, fortfaranfr en vanlig syn. Men den här körde märkligt sakta.
Den närmade sig trafikljuset som fortfarande visade sin favoritfärg då det hände, mitt framföe ögonen på Nisse!!!
Nästan exakt synkront öppnades de tre passagerardörrarna och tre grabbar i 25-års åldern hoppade ut, greppade dörrkarmarna på de öppna dörrarna, och bromsade mot isunderlaget med sina slitna boots. Ett diskret skrapljud var allt som hördes.
I sista stund fick de stopp på ekipaget men samtidigt slög ljuset om, de hoppade in, och bilen örsvann.
Begreppet ”bromslös” fick därigenom en ny innebörd för Nisse.
Dramatiserad men grundhistorien är sann. Berättad av en kursdeltagare på Medlefors runt 2000.
Senaste kommentarerna