Insiktslöst pucko talar!

Nu är det snart tre år sedan  den där förmiddagen då jag inte fick upp vänsterhanden till skrivbordet och då folk inte förstod vad jag sa. Dagen S som i stroke alltså.

Man tycker att jag som var proffs efter tre veckors hallicunationer efter operationen 2006 borde vetat bättre. Att jag, när vanföreställningarna kom krypande första natten, lätt skulle knuffat undan dem till förmån för VERKLIGHETEN. Glöm det…Mitt i natten hörde jag hur en gigantisk kanin hoppade runt i korridoren. På sjätte våningen på NUS.Så smäningom kom den in på min sexsal (inte så kul som det låter). Jag såg den inte för det var fördraget runt sängen, men jag hörde hoppen.

På morgonen undrade jag, pedagogiskt och tydligt, till sköterkan Amanda varför de hade stora kaniner som hoppade runt på nätterna. Hön i sin tur såg ut som var nära att explodera i munterhet, varför kunde jag inte förstå, jag hade ju bara ställt en motiverad fråga…

Sjukdomsinsikt noll.

Jag behövde sex blanketter för att skriva en korrekt betalorder, slängde viktiga brev, sa "april" i stället för "september". och så. Irriterande. Jag gjorde i viss utsträckning skäl för intrycket en sköterska fick efter min förstas operation. "Gravt dement" trodde han då han såg mig första gången.

Sjukdomsinsikt..just det noll…

Men nu inser jag i alla fall att det är dags att avrunda och börja med middagen. Gokväll!