Den man inte vill minnas

Den något intetsägande bilden ovan visar min förra bil, den som krockades och indirekt troligen räddade mitt liv eftersom de hittade en tumör hos mig på sjukhuset. Alltnog, en trevlig bil som gått som demobil på Bil o Traktor. Den hade nog allt som går att stoppa in i en vanlig Renault. Fick i stort sett lika mycket av försäkringsbolaget som jag fick ge då jag köpte den. Bra affär och trevlig bil.

Men i den rika bilfloran jag äkt, vad finns det som jag helst glömmer?

En bil som bara lämnat vaga avtryck var en Opel Rekord 1969 som jag hastigt  och lustigt köpte hösten 1979, tror jag. Jättefin bil men saknade två saker Opel saknade på den tiden. Vinterväggrepp och Värme. Efter att ha halkat och frusit några veckor blev den parkerad bakom väggen tills en entusiast kom och köpte den. För Opel av dessa modeller hade en grupp fanatiska entusiaster på den tiden. Och nu skulle jag gärna ha en i garaget…

Min första Renault, en 20 TL-77, blev bra men inledningen var något chockartad. På väg upp till Vilhelmina var jag tvungen att stanna och gå en sväng runt den. Bara för att kolla om något var allvarligt fel. Kan en bil gå så jäkla dåligt på vägen? Men det var ju bara en vanesak. Fjädringen var mjuuuuuk, och lät du bara bilen sköta vägvalet och glömde det där om aktiv körning så var den enormt bekväm!

Det var några små minnen. Fler finns på lager om jag får för mig det. Ha en trevlig natt nu och sov gott.