Synen förändras

Vi betittade en gammal gråt och skräckklassiker under jul. Laura Fitinghoffs "Barnen från Frostmofjället". Sist jag såg den var på en bullrande smalfilmsprojektor i ett nedsläckt klassrum. Jag var sju år eller så och det var en både hemsk och skrämmande film. Den restaurerade DVD kopian var förmodligen betydligt bättre än filmen som ny. Ocg märkligt nog upplevde jag den helt annorlunda. De träffade ju bara snälla människor. Det var inte alls den orgie i lidande jag minns!!!

Det var nästan så vi inte trodde det var sant.

Annars rinner juldagarna bort – lite som kall sirap men inte helt oangenämt. Full fart i affärerna idag – vi har tydligen satt i oss all julmat. Ho Ho Ho!!!