Puckelryggig skönhet facinerar

Jag sökte på Volvo PV på Blocket häromdagen. Och en blandad flora av gamla volvobilar passerade på datorskärmen. Allt från fyrfärgade exemplar, nedsjunkna bakom en ladugård för 1 500 till ofattbart fina Sport -66or för 95 000.

Själv tyckte jag att 1 500 var rätt kurs då jag köpte min 57a i mitten av 70-talet. Den var då customiuserad med grönmetallic lack, 100 + ratt och svartröd inredning.

Kanske kan man räkna de mängder av plastringar från flaskor med OKs billigaste olja som doldes under ventilkåpan som encustomdetalj…

Med den upplevde jag min första bilvinter. Oftast kraftigt sladdande, hela rakan jäms med AMU skulle det minsann vara bredställ då vi var ute på lunchen. Vilket ibland höll på att sluta illa då damerna som gick AMU kurs också var ute och promenerade och ibland fick kasta sig i skydd!

Hans-Ove hade en 64a som även den var grön. När han vid ett tillfälle bytte ut orginalratten mot något sportigare väckte detta reaktioner hos pappan som var ovan vid såna fjantfasoner. Enligt historien rusade den teatraliskt lagde pappan in till en samåkande jobbarkompis en tidig vintermorgon och utbrast: "Kom ut och titta, pojkfan har satt in en leksaksratt i bilen", med darrande stämma…

Så småningom blev min PV stående då jag köpte en Ford Fairlane och skänktes så småningom bort. Numret tillhör numera en Mercedes 1991 som bor i Åkersberga…