Idrottshaveristens bekännelser

Min inställning till idrott är minst sagt kluven. Det skulle aldrig falla mig in att se en hel hockeymatch på tv. Men nog var jag en av de som kämpade till mig biljetter 1987? då Löven tog SM guld. En fantastisk upplevelse för övrigt!

Själv åkte jag skridskor från mittlinjen mot målet en gång men strax innan jag skulle lura målvakten blev uppgiften mig övermäktig och jag föll. Helt av egen kraft utan att någon motstpåndare var i närheten. Undrar var de var, forresten???

Fotboll är det lika illa med MEN jag tittar gärna på en match live en vacker sommarkväll. Och jag har ätit middag med VM laget från 1974.Och intervjuat Ralf Edström. Och dessutom spelat en handfull matcher som junior. Till och med som proffs…Ja, övergångsumman från Bäsksele IK till Latikberg var inte i Zlatanklass, om den ens existerade. Men tränarn hämtade oss i alla fall så vi slapp cykla.

Friidrott samma sak. De får "hopp å sprätt" bäst de vill. Samtidigt har jag varit med i arrangörsstaben vid två Gång SM, i Västerås och Mörbylånga och haft väldigt trevligt.

Så visst är jag lite inkonsekvent, eller hur???