Martha och jag å sånt

Det har varit en helg full av upplevelser. En uppmärksam vän fixade Marthas autograf åt mig vid en bensinstation då hon råkade få se vem som tankade.

Allt talar för att det var rätt den här gången.ibland har det ju hänt att helt okända förväxlats med stora stjärnor. Själv fick jag totalt hjärnsläpp för några år sedan och var stensäker på att en av stadens högt respekterade tjänstemän var en rikskänd journalist. Han såg något förbrylad ut över de mediakollegiala kommentarer jag fällde viket alltså fick sin förklaring.

Själv blev jag med absolut säkerhet utnämnd till John Lord, organist i Deep Purple,på Sweden Rock Festival. Mja…all rök där var inte från eldarna om man säger vilket kan förklara en del…

En annan märklig och oväntad upplevelse var att jaghittade ett par passande skor utanstörre problem. Det hade jag absolut inte väntat mig. Mest synd är det om de två familjer som hyrt bostad längst fram i mina gamla gigantiska skor,mem jag hoppas det ordnar sig för dem.

Då det gäller festivalen är jag väldigt mainstream och menar att rätt låt vann, även om Top Cats ligger nära hjärtat då de spelar riktig rockabilly, och både Flink och Ranelid var spännande, dock icke fungerande i detta sammanhang.