Om en bock att minnas

Av , , 2 kommentarer 7

 

Jag minns sågbocken hemma. Den stod med sina fyra hastigt hopsnickrade ben i en hög av bark och sågspån.Den murkna grå gamla vedboden som en gång varit så intressant att en tv människa från Stockholm fotograferat den höll den sällskap i många år. Själva bocken hade många djupa ärr av alltför optimistiska bågsågar. Finishen var inte i utställningsklass med bark och kvistutskott som inte rensats bort en gång då den hastigt snickrades ihop.
Men trots enkelheten hade den hjäpt till att värma boningshuset i många år.
En pinne som försvann ersattes lätt med en lagom granpinne, ditdunkad i hålet med klyvyxan.
En vacker dag försvann den gamla vedboden. En ny röd byggnad växte nästan lika snabbt fram. Men i jämförelse såg den gamla sågbocken ännu äldre och luggslitnare ut. Till slut fick vedkapen med några snabba ylanden förvandla sågbocken till ved och så var då cirkeln sluten…

2 kommentarer

  1. JohnnyW

    Jag minns den sågbocken. Det var en fin bock, och klok. Fick ta en hel del stryk under årens lopp men den gav aldrig upp. Var visserligen hårt utsatt av sågränder och yxhugg men tanken på att ge upp fanns aldrig. Och den passade så bra i vedboden bland alla vedträn, näver och spån.
    Det var så typiskt att det var just den stora otrevliga vedkapen som skulle ända sågbockens existens. Bocken med sina snedsågade ben hann den inte undan den betydligt snabbare vedkapen i plåt.
    Du kan trösta dig med att ni gav honom all den kärlek en sågbock kan behöva. Och lite till.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation

Tja, ett enkelt sätt att beskriva mig är att jag på många områden är "medel" Medelålders(53), medellång, lite drygt medeltung, medelpolitisk, alltså sosse, medelanställd. Jobbar på Volvo och det är väl rätt "medel" i Sverige. Vad som inte är medel är att jag använder rullstol, har träffat min skyddsängel efter den månadslånga koma som följde på en 24 timmar lång operation på Sahlgrenska, fick en stroke som slog ut vänstersidan och lite andra funktioner för precis ett år sedan. Borde alltså vara död några gånger om men verkar leva och trivas riktigt bra. Har ett visst mediaförflutet, och gillar över huvudtaget att fotografera. Har märkt att jag gärna vill blomma ut lite trots att jag numera skriver bara med högern och har förvånansvärt ofta åsikter. Du vet aldrig vad du kan tvingas läsa om i min blogg som blir relativt personlig.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se