Kontingenten
I mitt sextiotal var kontingenten en verklig och alltid aktuell företeelse. Idag skulle man nog sagt fackföreningsavgift. Den insamlades av avdelningens kassör. Eller möjligen var det ett roterande hedersuppdrag.
Jag kommer ihåg hur farsan, då han varit uppbördsman, la ut tiorna på köksbordet. Hela ytan täcktes och för första gången fic jag en känsla av djupt pengabegär vilket kanske inte var Skogsarbetarförbundets huvudsyfte…
Annars var det något eljest med fackföreningen då. Birger Näslund i Dalasjö var ordförande och han skrev allvarstyngda rapporter från förbundsförhandlingarna däe sammanhållningen betonades och begreppet ”kamrater” användes med djup känsla. Det kändes viktigt för en liten grabb och medverkade kanske till att jag häromm året fick utmärkelse för 25 års arbete i IF Metall.
Det jag kort vill säga till framtiden är att vi nu måste ta taag i den medvind som blåser då männikskor verkar ha totaltröttnat på högern. Inte bara genom att vårda det förflutna, utan genom att verkligen anta den utmaning som det faktiskt är att leva upp till ” Från var och en efter förrnåga, åt var och en efter behov ”i en tid då resurserna minskar.
”Jobba inte hårdare, jobba smartare” var seriefiguren Dilberts streberchefs uppmaning för edel år sedan. Men det är bara att inse att precis det måste vi göra 2012…
Ingemar Wahlström
Umeå
Senaste kommentarerna