Många något äldre minns de ödesmättade meddelanden som gick ut via radio, särskilt sommartid till och med kanske tidigt 80-tal.

"Vi har ett meddelande till failjen jonsson från Storuman, på resa i jämtland eller härjedalen i en beige volkswagen med registreringsnummer AC28131. Meddelandet lyder: ring genast mormor i Slussfors eller polismyndigheten i Storuman".

Det här var alltså före mobiltelefonerna och jag tyckte alltid det var otäckt för de berörda. För en katastrof – mycket troligt ett dödsfall – hade inträffat.

Vi har ju olika smakinriktningar då det gäller det kulinariska. Ta till exempel surströmming, grönmögelost eller filmjölk. Ingen av dessa produkter står på min topplista men jag vet att många är jäkligt förtjusta i dessa produkter.

Men gårdagen var i alla fall bra efter ett par dagar utan aptit på grund av förkylning.

En kebabrulle (rullkebab? Språkfråga…) var en hökjdare för det var så länge sen. Honungsbrödet jag köpte på bondens marknad supergott med sån där seg, god, skorpa. Jag har även stora förhoppningar på gubbröran jag köpte om jag hittar någon som är så driven att de får upp locket på burken.

Besiktningen blev ju ombesiktning i fredags. Min bils svaga punkt är spindellderna som måste vara gjorda av tuggummi eller liknande. Har bytt två a 4 000 efter 6500 mil. Tråkigt nog tar heller inte Renault något ansvar för detta. Audi, till exemlel, bytte sina undermåliga länkarmar för en del år sedan upp till 30 000 mil på förlängd goodwill, ett ord Renault tydligen inte känner till.

Och särskilt synd eftersom inget annat strular och alla som kör den gillar bilen. Och jag själv…

Kommer väldigt osökt att tänka på Chevrolet Corvair där teknikerna ville sätta in en krängningshämmare för 1 dollar och 13 cent men marknadsfolket vägrade för att priset skule hållas nere. Resultatet blev ifrågasatta vägegenskaper, stämmningar och annat. Dumsnålt kan det kallas.

…ja, ibland kan man undra. Då vi kom ut från NUS idag efter ett besök på Medicin hade en bil lyckats klämma in sig tätt intill min bil som stod på en handikapp ruta. Den rymdes inte helt det var kanske en halvmeter som var utanför rutan.

Då vi krånglade ut oss kom nästa bil dundrande. In på samma handikappruta där vi stått. Så lika bajat stod det två bilar inknökade på en handikappruta!!!

Ni som har för vana att parkera som fulla bävrar. Långtidsparkera så infarten till macken blockeras. Inne i bilförbjudna bostadsområden  så räddningsfordon inte kan passera. Och på handikapprutor. Nu har ni chnsen att förklara vad som driver er:

Ser precis att I phone 5 kanske försenas. Vilken katastrof av gigantiskt format! Vi får hoppas att alla som blir besvikna får rätt stöd för att klara detta trauma. I format kan det väl närmast jämföras med om ditt favoritlösgodisär slut eller att du får vänta tio minuter på bussen.

Roligare är att vårt travsystem åter rullat igång. Så varje helg finns det liite hopp i alla fall. Undrar förresten vem umeåpolitikern som vann 1,6 miljoner var? Jag har inte varit på något fullmäktige och hört eventuellt snack. Grattis i alla fall! Och så den eviga frågan. Vad hade jag gjort? Tja, inget orginellt alls. Tio procent hade gått tilll en viss hjälporganisation, mitt lån skulle lösas, snygga till bilen lite med riktigt läckra fälgar och lite annat. Då hade jag väl typ en och en halv mille kvar som fick gosa till sig innan jag satsade en miljon i olika fonder och hade 500 000 som handkassa.

Nånstans där vaknar jag och inser att jag har en tusenlapp eller så att festa på till den 19:e. Sånt är livet…