Fantastiskt!

Finns det någon som kan låta bli att le brett och nationalistiskt över vårt landslags osannolika prestation mot Tyskland härom dagen?

Själv sätter jag det i samma nivå som då Bäsksele slog IFK Vilhelmina med 5-1 i början av 70-talet. Vi hade inte spelat fotboll som lag på ett par generationer, bara toksparkat höjdare och spelat på ett mål. Våra framletade matchtröjjor var av 30-tals snitt och taktiken obefintlig.

Mot oss hade vi ett gäng plassare som var en vältrimmad spelmaskin som mest såg detta som en avkopplande utflykt på landet.

Förvåningen var stor hos oss i laget som stod vid kantlinjen, de något äldre blossande på John Silver utan filter och majskolvspipor, då motståndarna sprang ut på tallheden bredvid planen och värmde upp.

Annars var det fest och byn mötte mangrant upp! Lennart Örnebro sålde läsk i båset mellan omklädningsrummen och hade vi haft en flaggstång hade flaggan fladdrat muntert.

Av själva matchen minns jag egentligen ingenting annat än det sensationella slutresultatet. Kanske bidrog det till att IFK Vilhelmina så småningom absorberades av Vilhelmina IK. Men roligt var det och jag förstår Zlatan, Lustig och grabbarna – jag vet hur det känns…