En utmaning

Det känns som en utmaning att försöka skriva något vettigt idag. Alla vinklingar på "våra" fantastiska fotbollsinsatser är uttömda, inga skojiga bilminnen dyker upp en mörk nvemberlördag och inte ens en lussekatt finns ännu i sikte av julen.

Men jag kan ju ärligt konstatera att lönen, för första gången, räckt en hel månad. Och jag vet inte hur det gått till hade både en avbetalning på kamremsbytet på nästan 2000 och elräkning på huset i Vilhelmina. Men på måndag kommer pensionen som egentligen heter nåt annat men jag orkar inte bry mig och nån vecka senare min lön från jobbet. Så det ser bra ut!

Minns med viss nostalgi då vi jobbade mycket övertid och lönerna kunde bli hyfsat generösa, kanske upp mot 36 000 före skatt. Och det var många år sedan. Pengar fanns inte som ett bekymmer, jag bara konsumerade och fyllde på igen.

Det går runt även nu men slanten är betydligt mindre. Men det finns ju grader i helvetet. Jag tänker på de 150 000 som enligt uppgift saknar A-kassa. Vilken tillvaro att vara hänvisad till försörjningsstöd helt utan egen förskyllan. Ja, efter att i första hand ha tvingats sälja allt du äger och har.